RADIATION rad1iaʃω4n l. ra1-, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. radiation; av lat. radiatio (gen. -ōnis), (ut)strålning, vbalsbst. till radiare, (ut)stråla (se RADIERA, v.2)]
(i fackspr.) utstrålning, strålning; äv. konkret(are), om stråle l. strålar. I medelpunkten (av vetenskapernas planetsystem) herrskar .. Poesien (Konstsjälen), lik en sol i midten af sina radiationer. Phosph. 1811, s. 569. Radiation af värme. Berzelius Kemi 1: 294 (1817). KemT 1907, s. 50. — jfr VÄRME-RADIATION. — särsk. astr. om (skenbar) utstrålning av meteorer l. stjärnfall från (en punkt l. ett område på) himmeln. UVTF 10: 15 (1874).
Ssgr: RADIATIONS-CENTRUM. geol. o. geogr. om den plats varifrån radialåsar l. radialmoräner utstråla. Fennia 53: 405 (1930). —
-YTA. astr. radiant. 3NF (1932).
