RADOTERI radot1eri4 l. ra-, l. -ω1~, l. 1004, n.; best. -et l. -t; pl. -er.
Ordformer
(-oteri (-ie) 1781—1915. -otteri (-ie) 1785—1860)
Etymologi
[jfr t. radoterie; av fr. radoterie, vbalsbst. till radoter (se RADOTERA)]
(numera knappast br.) osammanhängande l. förvirrat l. tanklöst prat, pladder, struntprat, snack(ande); äv. (i sht i pl.): osammanhängande osv. yttrande o. d.; äv. i utvidgad anv., om osammanhängande l. förvirrat (o. löjligt) litterärt värk. VDAkt. 1781, nr 588. 2:ne radotterier på vers. Hjärne DagDrabbn. 83(i handl. fr. 1804). Skulle han, emot vanligheten, mena någonting med dessa radoterier: så (osv.). Phosph. 1810, s. 305.Lagus Kellgren 243(1884). 2NF(1915). —
