RAHÄNT ra3~hän2t l. rahän4t, p. adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[sv. dial. rahänt; jfr nor. ra(d)hendt, flyhänt, rask i arbete o. d.; av RAD, adj., o. -HÄNT]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lättvindig, bekväm. Min lif, om jag längre hör bäckvattnet skämta / och gå mig ur hand, fast rahändt till att hämta. Österling Bäckah. 21(1909). SvSlöjdFT 1914, s. 13.
SAOB
