SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAJA raj4a, äv. 32 (ráddscha Dalin), sbst.2, ss. koll. r. l. m., om enskild person m.||ig.; best. -an; pl. -as40 (Dalin (1855) osv.) l. (numera knappast br.) -ar (Auerbach (1913)).
Ordformer
(förr äv. ray-, -ah)
Etymologi
[jfr t. rajah, eng. rayah, fr. raïa, raya; av turk. re‛āya, eg.: hjordar (pl. av ra‛iyyet, hjord), av arab. ra‛ājā, pl. av ra‛īja, hjord, till ra‛ā, valla, föra i bet]
i sg. koll. l. i pl., ss. sammanfattande benämning på icke muhammedanska (vanl. kristna l. mosaiska) undersåtar i Turkiet; äv. utan koll. bet., om enskild icke muhammedansk undersåte i Turkiet. Gynther ConvHlex. (1848). CVAStrandberg 3: 412 (1855; i pl.). Ålund (o. Thunman) Hellwald o. Beck 93, 106 (1878; i sg. koll.). Fehrman OrientK 22 (1920; i pl.).
Spoiler title
Spoiler content