SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RALLVAGN ral3~vaŋ2n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. rallvagn, järnvägsvagn (Noreen OrdbFryksd. 77 (1878)); till VAGN; förleden identisk med förleden i RALLVÄG. — Jfr RALL, sbst.3, RALLA, sbst.1]
(i sht i fackspr.) enkel vagn för transport av gods på ”rallbana” l. dyl.; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om dressin. Rallvagnar af plåt .. för transport af kol. SD(L) 1895, nr 291, s. 2. En rallvagn som .. stulits från en banvakt. SD 1900, nr 181, s. 4. 2NF 8: 488 (1907). Gadolin Ostalp. 137 (1932).
Ssgr (i sht i fackspr.): RALLVAGNS-HJUL. Malmbgt 1894, nr 29, s. 4.
-SKENA, r. l. f. skena på ”rallbana” l. dyl. Klinckowström BlVulk. 1: 37 (1911).
Spoiler title
Spoiler content