SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RALTA ral3ta2, v.2 -ade.
Etymologi
[jfr sv. dial. ralta, gå osäkert, knalla (i väg); till RALLA, v.3 (möjl. med anslutning till RALLA, v.1)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. vard.) anträffat bl. i uttr. ralta i väg10 0 4, knalla i väg, ”skramla i väg” Östgren PensKardb. 55 (1918).
Spoiler title
Spoiler content