publicerad: 1956
RAMMA ram3a2, v.3, förr äv. RAMA, v.5 -ade. vbalsbst. (tillf.) -ANDE, RAMNING.
Ordformer
(rama 1899. ramma 1697 osv.)
Etymologi
[sannol. av skiftande urspr.; möjl. dels till RAMA, v.3 (särsk. i bet. 4, 5), o. dan. ramme, träffa (vilket anses väsentligen utgå från mlt. rāmen), dels till RAMA, v.2, dels till RAMMA, v.4]
(i sht i mer l. mindre vitter stil) träffa, drabba o. d.; stundom äv.: slå mot (ngt); särsk.
a) i fråga om hugg l. slag. Nu, glaf, i brynjor ramma! Atterbom SDikt. 2: 245 (1815, 1838). Motståndaren .. rammade .. (honom) så våldsamt öfver hjessan (med huggvärjan), att (osv.). Scholander I. 2: 247 (c. 1870). Nilsson HistFärs 136 (1940).
b) i fråga om skott l. kastvapen o. d. Et spiut, hwilket rammade honom midt uti buken. Peringskiöld Hkr. 1: 599 (1697). Min kula rammar den stora antilopen. Rosen Kap 178 (1912). jfr: Ett regn af pilar föll .. öfver .. skeppen, rammande mången till döds. Lundegård DrMarg. 2: 131 (1906).
c) [jfr motsv. anv. av d. ramme] om blixt. Han dog som rammad af blixten på sin post. Ahrenberg Männ. 2: 293 (i handl. fr. c. 1883). Martinson Kap 163 (1933).
d) [jfr motsv. anv. av d. ramme] i fråga om yttranden.
α) (föga br.) träffa det rätta, vara träffande, slå huvudet på spiken. (Arbetschefen Granholms) ord komma inte öfverdrifvet hastigt men jämnt och säkert och ramma alltid. TurÅ 1914, s. 82.
β) (mera tillf.) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om satir: träffande, som känns, blodig. OoB 1932, s. 108.
e) [jfr motsv. anv. av d. ramme] i fråga om ngt som drabbar själsförmögenheter l. sinneslugn l. känslor l. levnadsställning o. d. Lundegård DrMarg. 2: 105 (1906). Om den stora passionen kom och rammade en. Öberg Makt. 1: 22 (1906). Kelly var en av de tusenden som rammades (vid börskraschen). Sanden StålRom. 23 (1929).
Särsk. förb. (jfr rama, v.2—3, ramma, v.4): RAMMA NED10 4. (tillf.) i fråga om hugg: slå ned l. träffa (på ngn l. i ngt). Kullberg Tasso 2: 168 (1860). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content