SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAMMA ram3a2, v.4, förr äv. RAMA, v.6 -ade. vbalsbst. -ANDE, RAMNING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(rama 1762 (: nedramande), 1836, 1895 (: nedramas). ramma 1812 osv.)
Etymologi
[jfr d. ramme, mlt. rammen, t. rammen, eng. ram; till RAMM, sbst.5 — Jfr RAMMA, v.3, 5]
1) (i fackspr., numera bl. tillf.) heja l. slå ned (ngt, särsk. en påle, i jorden); bearbeta med tungt föremål; äv.: åstadkomma l. framställa (ngt) gm bearbetning medelst apparat som åstadkommer regelbundna slag; äv. abs.; i sht förr äv. [möjl. utgående från RAMMA, v.3 a]: slå l. hamra (på ngt); vanl. dels i förb. med betonat adv. (se särsk. förb.), dels ss. efterled i ssgr (jfr NED-RAMMA). Då smidjornas hammar / på gullröda kopparn rammar. Ling Gylfe 6 (1812). Björkman (1889). TT 1895, Allm. s. 96. särsk. skeppsb. motsv. RAMM, sbst.5 2: slå rammkilar under kölen på ett fartyg (l. under avlöpningsslädarna) vid sjösättning. Högberg Baggböl. 1: 167 (1911).
2) eg. om krigsfartyg: stöta rammen i (ngt, vanl. ett annat fartyg); stöta mot o. bryta sönder bordläggningen på (ett annat fartyg) med rammen (o. därigm sänka det); äv. abs.; utom om ä. förh. i sht dels allmännare: (gm olyckshändelse l. avsiktligt) stöta mot l. träffa (ett fartyg o. d.) med förstäven, dels i vissa utvidgade l. bildl. anv. (se a—c). Amiralskeppet .. hade .. rammat tre fiendtliga pansarfartyg. UB 7: 430 (1875). TSjöv. 1890, s. 384 (abs.). Träbroar förstöras lättast .. genom ramning. Zethelius Fältarb. 104 (1892). Två .. jagare, som .. rammade den (dvs. undervattensbåten). PT 1911, nr 208 A, s. 2. Ångare rammar motorskonare vid Falsterbo. SvD(A) 1933, nr 64, s. 5. särsk. i vissa utvidgade l. bildl. anv.
a) (numera bl. tillf.) i fråga om fartygs forcering av is. SD(L) 1899, nr 427, s. 3. Ymer 1900, s. 125 (abs.).
b) om fordon l. luftfarkost: stöta ihop l. kollidera med (ngt, vanl. ngt som är lättare o. kastas åt sidan l. ramponeras o. d.). Jungstedt Flygv. 159 (1925; om flygplan). Spårvagn rammade personbil. GHT 1944, nr 232, s. 7.
c) bildl. Falk Skolp. 6 (1903). Fotslånga råttor torpederade eller rammade hvarandra under ett vildt tumult. TurÅ 1905, s. 53.
Särsk. förb. (numera bl. tillf.): RAMMA IN 10 4. till 1: (med klubba l. slägga o. d.) slå l. driva in (en kil l. dyl.). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Lundell (1893). —
RAMMA NED10 4 l. NER4. till 1: slå ned (ngt med en klubba l. dyl.). Platen Glascock 1: 229 (1836). Björkman (1889). jfr nedramma. —
RAMMA SIG FRAMÅT10 0 40, äv. 10 1 04. till 2 a. Antarctic 2: 159 (1904). —
RAMMA SIG IN10 0 4. till 2 a. Kaptenen .. beslöt .. att söka ramma sig in i sundet. Antarctic 2: 186 (1904). —
RAMMA SIG UT10 0 4. till 2 a. Antarctic 2: 193 (1904).
Ssgr: A: (1) RAMM-HAMMARE. (†) metall. hammare (se hammare, sbst.2 2 a) med fritt, vertikalt fall, stamphammare. JernkA 1871, s. 24. —
(2) -TAKTIK. sjömil. SvFlH 3: 586 (1945).
B (till 2; med prägel av fackspr., om ä. förh.): RAMNINGS-DISTANS. avstånd lämpat för ramningsförsök. TSjöv. 1891, s. 237. —
-FÖRSÖK. KrigVAH 1881, s. 232. —
-MANÖVER. jfr manöver 3. Hornborg Segelsjöf. 82 (1923). —
-VINKEL. vinkel under vilken ett krigsfartyg rammade ett annat. TSjöv. 1890, s. 383.
Avledn.: RAMMARE, m. (†) till 1: pålare. Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content