SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAMSA, v.1 -ade.
Etymologi
[sv. dial. ramsa, slarva, samla ihop, ramsa ihop, riva ihop, motsv. d. (dial.) ramse, hastigt riva till sig, rafsa, nor. dial. ramsa, riva o. slita, arbeta fort o. vårdslöst; möjl. till RAM, sbst.2 (jfr RAMA, v.2, o. nyisl. hramsa, gripa, snappa åt sig)]
(†)
1) rafsa. Linc. Q 2 a (1640). Möller (1790). Heinrich (1828). jfr TILLHOPARAMSA.
2) [jfr sv. dial. ramsa te vägs, slarva i väg] i uttr. ramsa (ngt) till vägs, slarvigt o. i hast skriva o. skicka i väg (ett brev); jfr RAMSA, v.2 Jag har måst löpa up och ramsa detta (brev) til vägs. Bark Bref 1: 145 (1704).
Särsk. förb. (till 1): RAMSA ÅT SIG. (†) rafsa åt sig. Jag ramsade åt mig en hel näfve med stickelbär. Topelius Läsn. 1: 92 (1865).
Spoiler title
Spoiler content