SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RANKIG, adj.2
Etymologi
[jfr d. ranket, t. rankig; till RANKA, sbst.1]
(†) om växt: som bildar l. växer ss. en ranka l. en kläng- l. slingerväxt; äv. om ”skog”: som utgöres av kläng- l. slingerväxter; stundom svårt att skilja från RANKIG, adj.1 1. Långa, rankiga rötter. Fischerström 4: 30 (1792). Vinets rankiga skog. Adlerbeth Ov. 251 (1818). Dalin (1855).
Spoiler title
Spoiler content