SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAP ra4p, n. (Cellarius 167 (1699) osv.), äv. (i bet. 1) r. l. m. (Linc., SvD(B)); best. -et resp. -en; pl. = resp. -ar.
Ordformer
(förr äv. raap)
Etymologi
[jfr nor. rap; till RAPA, v.1]
1) (i sht i vissa trakter l. kretsar, vard.) rapning, rapande. Linc. (1640; under ructus). Nästa gång jag genomgår en vitlökskur, ska jag ge honom en rap mitt framför nosen. SvD(B) 1943, nr 272, s. 10.
2) (tillf.) om ngns sätt att rapa. Han hade ett friskt och bra rap. Johnson Se 141 (1936).
Spoiler title
Spoiler content