[jfr t. o. eng. raptus; av lat. raptus, till rapere, rycka m. m., möjl. rotbesläktat med RÄFST. — Jfr RAPIARE,RAPID, sbst.1—2, adj., RAVAGE,RAVIN]
anfall l. plötsligt utbrott (av raseri l. energi l. entusiasm l. uppsluppenhet l. sprittörst o. d.), ”ryck”; stundom äv. i fråga om plötsligt l. ryckvis insättande av andra, utåt mindre tydligt manifesterade sinnestillstånd o. d. (t. ex. lättja, sparsamhet). Det kom på honom en (l. ett) raptus av energi (förr äv. raptus energi). Block Progn. Föret. 5(1708). Sättaren har nu åter haft ett raptus af lätja. PDAAtterbom i BrefNSkolH 302(1811). Ett raptus uppriktighet. Bremer Hertha 19(1856). (Han) får .. ibland .. raptus af en fullkomligt omotiverad uppsluppenhet. Dahlgren 2Ransäter 138(1907). Alltemellan fick han .. raptus, då han gav sig spriten i våld. Hellberg FrödingM 180(1925). — jfr SPARSAMHETS-RAPTUS.— särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) om plötsligt utbrott av psykisk (äv. fysisk) sjukdom; särsk.: (tillfälligt) anfall av sinnesförvirring. Zaren seyes .. nyligen hafva varit siuk af dhe vanliga raptus han esomofftast altför starkt bekommer. Carl XII Bref 121(1711). Hans dårskap är ingen raptus, den konstituerar hela hans väsende. Ljunggren SmSkr. 1: 164(1864, 1872). Strandberg Lustsp. 1: 183(1865).
b) (numera bl. tillf.) övergående i bet.: nyck, infall. Björkegren 1677(1786). Petrea, som hade sina .. ”raptus”, hade se'n en tid fått den, att till sin frukost blott förtära ett glas kallt vatten och en bit spisbröd. Bremer Hem. 1: 188(1839). särsk. (†) i uttr. en raptus faller på ngn, ngn får ett infall. En raptus har fallit på mig, att jag söker (Angelstads pastorat). VDAkt. Brev 12/9 1844.
c) närmande sig l. övergående i bet.: ”dille” l. ”pippi” (på ngt l. på att göra ngt). De hade just då raptus på att meta hela dagarna. Beskow FarmLappt. 70(1922).
