SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAVAGE rava4ʃ, äv. med mer l. mindre fr. uttal, r. l. m. l. n.; best. -en l. -et; pl. -er.
Etymologi
[av fr. ravage, samhörigt med ravir, röva, av ett vulgärlat. rapire, av lat. rapere (se RAPTUS). — Jfr RAVIN]
(numera föga br.) förhärjning, ödeläggelse. Fientlig ravage. HSH 15: 232 (1743). Ravagen i och vid Stockholm (gm Mälarens översvämning) kan ej värderas. Fischerström Mäl. 320 (1785). Med en 100 man skulle en fiende kunna hafva gjort ett hiskeligt ravage. 2MoB 1: 64 (1813). OoB 1932, s. 31 (i pl.; bildl.).
Avledn.: RAVAGERA, v. [av fr. ravager] (†) förhärja l. ödelägga (ngt). (Han) hafwer .. ravagerat landett. RARP 6: 326 (1658). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content