SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RASK, sbst.2, n.
Etymologi
[jfr sv. dial. snörask, snöslask, samt sv. dial. gråraskig, om himmel: grådaskig, isl. raskótt, n., i uttr. fá raskótt, få svårt o. otrevligt väder (med sjögång); jfr äv. feng. ræsc, rägnskur; sannol. sammanhörande med RASKA, v.2 (jfr sv. dial. raassk å snöög, snöa litet smått)]
rusk (med rägn l. snö), slask; anträffat bl. dels ss. senare led i ssgn SNÖ-RASK, dels ss. förled i nedan anförda ssg.
Ssg: RASKE-VÄDER. [jfr finlandssv. dial. raskväder] (†) ruskväder (med rägn l. snö), slaskväder. Dalinus Alm. 1674, s. 21. Block Progn. 28 (1708).
Spoiler title
Spoiler content