[ssgsform av det ord som föreligger i sv. dial. raska, jäsa, l. rask, jäsning; jfr d. raske(s) l. raske sig, lt. raschen, om deg: höja l. lyfta sig gm jäsning; sannol. till RASK, adj. (jfr lt. rasch, om deg: som höjer l. lyfter sig vid jäsning), o. i de nordiska språken möjl. lånat från lt.]
i ssgr.
Ssgr (i fackspr.): RASK-DEG. vid tillredning av större deg(massa) iordningställd mindre deg som man låter komma i jäsning, innan ytterligare mjöl o. vätska inarbetas för erhållande av den färdiga större degen, fördeg; jfr rastdeg. ArbStat. 1: 18(1899). 3NF 4: 144(1925). —
-KAMMARE. [jfr lt. raschstuuf] rum där till bröd formad deg ställes för att efterjäsa (uppjäsa före gräddningen), jäsrum. ArbStat. 1: 18(1899). —
-PASSARE. bageriarbetare som har till uppgift att övervaka degens efterjäsning (sista uppjäsning före gräddningen). SD(L) 1897, nr 231, s. 2.ArbStat. 1: 18(1899).
