[y. fsv. raska; sannol. utlöst ur FÖRRASKA(y. fsv. forraska), av mlt. vorraschen, motsv. mnl. verrasschen (holl. verrassen), överraska, överrumpla, till RASK, adj. — Jfr ÖVERRASKA]
(†) överrumpla l. överfalla (ngn). De (dvs. saxarna) fly, han (dvs. K. XII) föllier med; / De fort i Pultusk in, han sig ock eftertränger / Och raskar dem; de uth. Geisler Vitt. 351(1709). — särsk. i utvidgad anv. (möjl. med anslutning till RASKA, v.2 IIl. V), i fråga om frånrövande l. bortsnappande o. d., särsk. gm överrumpling l. vid överfall o. d.; i ssgrna AV-,FRÅN-RASKA.
SAOB
