SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
REBARBATIV, adj.
Etymologi
[jfr eng. rebarbative; av fr. rebarbatif, barsk, frånstötande, till ffr. (se) rebarber, hålla stånd mot fienden (eg. skägg mot skägg), vara frånstötande, till re-, emot (se RE-), o. barbe, skägg (se BARB, sbst.1)]
(†) frånstötande, motbjudande. Nej karlarne minsann ä' rätt rebarbativa, / De se gemena ut, par Dieu! Lannerstierna Vitt. 91 (1790).
Spoiler title
Spoiler content