SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RECEPISSE re1sepis3e2 l. res1-, äv. 1040, i sht förr äv. RECIPISSE res1i- osv., n.; best. -et; pl. -en (VDAkt. 1749, nr 533, osv.), äv. -er (Väring Vint. 290 (1927)).
Ordformer
(-cepisse (-sze) 1622 osv. -cipisce 1663. -cipisse 16401928. -sipis 1643)
Etymologi
[jfr t. rezepisse, fr. récépissé; av lat. recepisse, pf. inf. av recipere, mottaga (se RECIPIERA); urspr. i uttr. cognosco me recepisse, jag erkänner mig ha mottagit]
i sht handel. skriftligt erkännande av att ngt mottagits (i sht ss. lån), mottagningsbevis, kvitto; jfr ACCEPISSE. RP 1: VIII (1622). Bemälte Herr Advocat-Fiscal .. emottog Handlingarna och gaf recepisse därå. VDAkt. 1775, nr 552. Berg Almquist 31 (1928). SvBanklex. (1942).
Avledn.: RECEPISSERA, v. [jfr t. rezepissieren] (numera knappast br.) handel. lämna l. ge mottagningsbevis l. kvitto på (ngt), kvittera (ngt). Jungberg (1873). Cannelin (1921).
Spoiler title
Spoiler content