RECIPIEND re1sipiän4d l. res1-, l. 0104, l. RECIPIENT -än4t, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-end 1845 osv. -ent 1736 osv.)
Etymologi
[jfr t. rezipiend; av lat. recipiendus, som skall mottagas, gerundivum av recipere (se RECIPIERA); formen recipient har bildats i anslutning till RECIPIENT, sbst.2, l. till andra ord på -ent]
person som skall intagas l. upptagas l. som recipierar i (en högre grad i) en orden l. i ett samfund l. en akademi o. d. Tersmeden Mem. 2: 279 (1736). Den, som skulle bli präst (i Ryssland) .. föll .. på knä och kysste .. (biskopens) fötter, hvarvid biskopen alltid tilltalade recipienten. AvHauswolf (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 158. Recipienten i ett muntert ordenssällskap. Schück Wivallius 1: 20 (1893). Recipiender och tjänstgörande (i Par Bricole samlas) kl. 7 e. m. SvD(A) 1934, nr 18, s. 2.
