RECIPROCERA re1siprose4ra l. res1-, l. -prω-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-cera 1633—1935. -chera 1796. -sera 1749)
Etymologi
[jfr t. reziprozieren, fr. réciproquer samt eng. reciprocate; ytterst av lat. reciprocare, röra fram o. tillbaka, gå fram o. tillbaka, till reciprocus (se RECIPROK, adj.)]
I. (†) intr
1) i uttr. reciprocera (emot ngn) uti ngt, handla på samma l. motsvarande sätt (gentemot ngn) i fråga om ngt, gengälda (ngn i fråga om) ngt. RP 3: 194 (1633). Dedt Wij uthan Ryssens weettskap ingen fredh .. medh Påhland ingåå wele, så frampt han elliest emott Oss här uthinnan will reciprocera. HSH 27: 196 (1633).
2) tillämpa vedergällningsrätt (talionsrätt). At icke reciprocera, icke betala sin fiende med samma mått: utan välsigna dem som oss förbanna. Kellgren (SVS) 5: 626 (1792).
3) i uttr. reciprocera med ngt, (överens)-stämma med ngt, motsvara ngt. Jag åtog mig bevisa publice, at alla Magister Jörlins egna definitioner voro origtiga och at de ei kunde reciprocera med definitum. PHernquist (1771) hos Linné Bref I. 7: 97.
II. tr.
1) (†) i uttr. reciprocera ngn (med ngt), återgälda ngn (med ngt); särsk. i fråga om hälsning l. visit o. d.: avlägga svarsvisit hos ngn. RARP 7: 10 (1660). Sedan förordnades desse effterfölliande att afleggia een visit hoos dee andre 3 Stenderne att reciprocera dem medh helsningh. Därs. 12: 8 (1675).
2) (numera knappast br.) med sakligt objekt: gengälda (ngt), återgälda (ngt), besvara (ngt). BrinkmArch. 2: 138 (1674). Den 31 jan. ville jag reciprocera galanteriet med drufvorna, och skickade mamsell Berg följande bukett. CCGjörwell i MoB 2: 95 (1793). (En man) som rätt ofta mottog våra enklare bjudningar, men alltid reciprocerade dem med skrytsamt fina supéer. Ramsay Barnaår 7: 215 (1906). SvUppslB (1935; angivet ss. använt i ä. handelsspråk). — särsk. (†) övergående i bet.: svara (ngt). Vi å vår sida tro oss äga .. rättighet, at besvärsvis i största ödmiukhet reciprocera, eller till det minsta interveniendo anmärka, det (osv.). VDAkt. 1789, nr 402.
3) (†) mat. invertera (se d. o. 1 b α) (en proportion o. d.), omvända (se d. o. 5 b δ). Palmquist Alg. 3: 43 (1749).
