SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RECIPROCITET re1sipros1ite4t l. res1-, l. -prå1- l. -prω1- (- -pråsitét Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1 b, †) -er (SvMerc. IV. 3: 13 (1759), MoB 2: 126 (1796)); förr äv. RECIPROCITÉ, r. l. f.
Ordformer
(-procité (-te) 17341840. -procitet 1755 osv.)
Etymologi
[jfr t. reziprozität, eng. reciprocity, fr. réciprocité; ytterst av mlat. reciprocitas (gen. -ātis), till lat. reciprocus (se RECIPROK)]
1) egenskapen l. förhållandet att vara reciprok (se RECIPROK 1), ömsesidighet; ofta om ömsesidighet i fråga om förmåner l. privilegier o. d. som beviljas ett land l. ett lands medborgare i ett annat land i handelspolitiskt l. annat avseende. 2RA 3: 551 (1734). Utan tvifvel fordrar Ängland tillbaka stora förmåner i handeln hos oss, men intet kan gjöras i världen utan reciprocitet. MinnSvNH Bih. 1: 65 (1788). I studentens förhållande till läraren saknas .. den reciprocitet, som eger rum studenterna sjelfva imellan. SKN 1841, s. 15. FFS 1919, nr 85, s. 1. — särsk.
a) (†) i uttr. stå i reciprocitet med ngt, motsvara ngt. (Kröningseden) som .. står i nogaste reciprocitet med den trohetsed, som aflägges af folket. Bolin Statsl. 2: 31 (1871).
b) (†) i pl., om ömsesidiga åtgärder l. förhållanden l. uttalanden o. d. SvMerc. IV. 3: 13 (1759). (Det är ljuvligt) att sitta ensam med .. en god vän .. och smaka sötman af förtroendets reciprociteter. CCGjörwell i MoB 2: 126 (1796).
c) (i fackspr.) i utvidgad anv., om inbördes avhängighet, motsvarighet. Lindelöf AnGeom. 219 (1864).
2) (†) mat. egenskapen l. förhållandet att vara reciprok (se RECIPROK, adj. 5). VetAH 1802, s. 23.
Ssgr (i allm. till 1): RECIPROCITETS-FÖRDRAG. polit. jfr -traktat. 2NF 19: 1235 (1913).
(1 c) -FÖRHÅLLANDE. (†) inbördes avhängighetsförhållande. Trana Psych. 2: 78 (1847).
-LAG, r. l. f. l. m.
1) (†) till 1: lag (se lag, sbst.1 1) som bygger på vedergällningsprincipen. Kellgren (SVS) 5: 626 (1792). Palmær Lustr. 33 (1848).
2) [efter t. reziprozitätsgesetz] mat. till 1 c, i sg. best.: benämning på en talteoretisk lag (se lag, sbst.1 5 a) rörande kvadratiska rester. NF (1889).
3) (föga br.) fys. till 1 c: lag (se lag, sbst.1 5 a) enligt vilken lika produkter av ljusintensitet o. belysningstid (dvs. samma ljusmängder) motsvara samma fotokemiska effekt. 2NF 25: 104 (1916).
-PRINCIP. princip innebärande att reciprocitet tillämpas; särsk. (i sht polit. o. nat.-ekon.) i sg. best., om den vid inkomsttaxering tillämpade principen att avdrag för utgift endast medges, om denna (är nödvändig för inkomstens förvärvande o.) utgör skattepliktig inkomst för annan person. SPF 1846, s. 258. 2SvUppslB (1952).
-SKÄL. särsk. i uttr. av reciprocitetsskäl, för att uppnå l. bevara o. d. reciprocitet. TT 1879, s. 26.
-SYSTEM(ET). (i fackspr.) systemet att vid avslutande av handelsavtal mellan två länder de båda länderna bevilja varandra ömsesidiga förmåner (t. ex. tullnedsättningar). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 198 (1856).
-TRAKTAT. polit. traktat mellan två länder om reciprocitet i handelspolitiskt avseende o. d. Liljecrona RiksdKul. 171 (1840).
Spoiler title
Spoiler content