publicerad: 1956
REDAN re3dan2, äv. (utom i Finl. numera bl. i poesi) REN re4n, äv. ren4 (rénn Dalin), adv.; förr äv. REDA l. REDE l. REDO (re`do Weste; rèdo Dalin), adv.
Ordformer
(reda (-ee-) 1620—1785. redan (-ee-) 1640 osv. rede (-ee-) 1524—1670, 1769. redn (i poesi) 1712—1722. redo (-ee-) 1526—1855 (i bibliskt spr.). ren (-ee-) 1683 osv. re´n 1726—1921)
Etymologi
[fsv. redho, redha, sv. dial. redan, reidu, rieð(u), räidon, rej m. m.; de fsv. formerna sannol. (med substitution av ändelsevokalen) av mlt. rēde, reide, redan, adv. till rēde, reide, adj. (se REDA, adj.); formen rede sannol. uppkommen gm reduktion av ändelsevokalen i fsv. redho, redha, delvis möjl. beroende på inflytande från mlt. rēde; formen redan sannol. ombildning av reda under inflytande av andra adv. på -an, t. ex. SEDAN, MEDAN (jfr dock äv. mlt. rēden, redan); med avs. på formen ren jfr sen i förh. till SEDAN. — Jfr ALLAREDAN]
1) ss. beteckning för att en handling utföres l. utförts l. att ett tillstånd inträder l. inträtt l. ngt inträffar l. inträffat l. att ett sakförhållande föreligger l. förelegat o. d. så tidigt som (l. tidigare än) vid den nu innevarande tidpunkten l. vid en viss tidpunkt som framgår av sammanhanget, ofta med bibegrepp av att den ifrågavarande handlingen utföres l. utförts osv. tidigare än man l. ngn väntat l. kunnat l. bort vänta sig, stundom bl. innebärande motsättning till ngt som framdeles l. senare kommer l. kan komma att ske o. d.; stundom liktydigt med: så tidigt som nu resp. då; jfr ALLAREDAN, ALLT 7. Klockan är redan fyra; jag måste gå. A: Nu är klockan fyra. B: Redan? G1R 1: 223 (1524). Dalekaraner befruchtade nu storlige att Götstaff redo skulle wara dragen öffuer fiellet till Nöriges. Svart G1 16 (1561). Någon som reda är, eller wil blifwa Präst. Kyrkol. 19: 32 (1686). Snart kommer den som honom lärer fullt weeta huut: Mig tyckes at Herr Pädar reeda darrar. Dahlstierna (SVS) 161 (c. 1700). För mig, såsom reda öfver 70 år gamal. VDAkt. 1785, nr 196. Vi (ha) .. icke underlåtit att använda sådant material, som redan förefanns. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. I (1885). Hallström Händ. 16 (1927). — särsk.
a) i uttr. som ange att ngt utförts l. skett o. d. vid ngt tillfälle (l. så l. så många gånger) före den nu innevarande tidpunkten l. före en viss (av sammanhanget framgående) tidpunkt (o. att ett visst tillstånd l. resultat o. d. härav kvarstår resp. kvarstod vid den ifrågavarande tidpunkten), stundom liktydigt med: tidigare l. förut; vanl. i förb. med predikatsverb i pf. l. pluskvampf. l. med häremot svarande (konstruktion med) p. pf., i sht i Finl. äv. i förb. med predikatsverb i ipf. (Jag) handladhe medh them (dvs. bröderna i Jerusalem) om euangelium .., på thz ath iach icke skulle löpa fåfengt, eller redho lupit haffua. Gal. 2: 2 (NT 1526; Bib. 1917: förut); jfr huvudmomentet. KyrkohÅ 1931, s. 227 (1540). Påmintes, att höglärde Rudbeck har reeda fått det (dom-)slutet för sig, att han får qwarnen. Ambrosiani DokumPprsbr. 262 (i handl. fr. 1674). ”Herre!” så svartes, ”hvad fader kan ge, du re'n honom skänkte”. Fahlcrantz 1: 7 (1835, 1863). När jag ville liqvidera räkningen, så svarade man mig: frun har redan betalt. Hedberg Sardou 111 (1866). Lofvade du inte ren, pappa? Inte sant? Numers Dram. 1: 60 (1892); jfr Bergroth FinlSv. 111 (1917). Det har jag ju redan sagt dej åtminstone två gånger. Östergren (1935).
b) i temporal bisats inledd av då l. när o. d., ss. beteckning för att det i bisatsen uttryckta skeendet l. tillståndet l. handlandet o. d. inträder l. inträtt resp. utföres l. utförts osv. tidigare än det i huvudsatsen uttryckta. När han redan kommit en god bit på väg mot teatern, slog det honom, att han glömt biljetterna hemma. Men när affgudharna rede, / Woro nedherslagne ledhe, / .. Strax Almogen vpror tände. Prytz OS B 1 b (1620). Thet fallet, som kort ther effter skedde, tå arméen reeda i Antågh war. Brask Pufendorf Hist. 234 (1680).
c) i en av innan l. förrän inledd temporal bisats (l. i en häremot svarande huvudsats) som sluter sig till en huvudsats innehållande negation l. adverbet knappt o. d., ss. beteckning för att ett skeende l. tillstånd l. handlande o. d. inträder l. inträtt resp. utföres l. utförts osv. (oväntat tidigt o.) omedelbart efter ett annat (l. innan ett annat ännu hunnit alldeles fullbordas). Jag hann knappt bedja honom komma, så var han redan på väg l. förrän han redan var på väg. (Jairus) hadhe icke wel vthtalat, för än Christus war redho til wägs medh honom, til at göra honom hielp. LPetri 2Post. 308 b (1555). Knapt får jag väckas op, ur ögat sömnen gnugga, / Re'n sväfvar kring min säng den såta vännens skugga. GFGyllenborg Vitt. 1: 99 (1759, 1795).
d) (i vitter l. högre stil) inledande en huvudsats utbildad med en av då l. när o. d. inledd temporal bisats, ss. beteckning för att ngt hunnit (börja) utföras l. ske o. d., då ngt annat inträffar; jfr e. Redan lutade senaten mot ett antagande af förbundet (med Pyrrhus), då .. (Appius Claudius Cæcus) med några .., på en gång kloka och kraftiga påminnelser gjorde hela förslaget om intet. Lysander RomLittH 163 (1858).
e) i förb. med l. ss. bestämning till tidsuttr. (jfr d, 2), ss. beteckning för att en handling utföres l. utförts l. skall utföras l. att ett tillstånd inträder l. inträtt osv. så tidigt som vid den gm tidsuttrycket angivna tidpunkten l. under l. vid den gm tidsuttrycket angivna tiden; ofta liktydigt med: så tidigt som. Redan nu l. då l. i går l. i morgon (äv. nu l. då osv. redan), så tidigt som nu resp. då osv. Han lärde känna henne redan för två år sedan. The gamble Göters och Sweers Konungar ther rede j Hedenskapet .. Regerande wore. Svart Ähr. 46 (1560). Hwar och en resterar på den termin som in Septembri rede hade bordt betalas. Annerstedt UUH Bih. 2: 146 (i handl. fr. 1670). Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och grå, / Var med år åttiåtta re'n och var re'n gammal då. Runeberg 2: 48 (1846). Almens frukter .. falla af redan före midsommar. LbFolksk. 194 (1890). Pojken hade varit rädd för råttor, redan när han var en stor, stark människa (dvs. innan han förvandlats till pyssling). Lagerlöf Holg. 1: 71 (1906). I våra dagar bilda redan ekonomiskt taget alla kulturfolk ett helt. Vasenius Harm. 170 (1908). särsk.
α) i förb. med l. ss. bestämning till sådana tidsuttr. som förut, förr, dessförinnan, tidigare l. av innan l. förrän inledd temporal bisats, ss. beteckning för att ngt utförts l. skett l. att ett tillstånd inträtt o. d. (vid ngt tillfälle) före den nu innevarande tidpunkten l. före en viss (angiven l. av sammanhanget framgående) tidpunkt. Herr Nils i Tryserum, den ock reedo för än Olyckan skedde, dijt kommen war. Prytz Gyllenstiärna D 4 b (1651). För man rätt henne (dvs. glädjen) får, för hon reen borto är. Lillienstedt Vitt. 277 (1683). Fadern (hade), redan innan sonen föddes, förlorat sin danska nationalitet. De Geer Minn. 1: 216 (1892). Bondepraktikan .. trycktes första gången i Sverige .. 1662, men dess regler .. hade redan långt förut letat sig fram till vårt folk. Nilsson FestdVard. 24 (1925).
β) i utvidgad anv., i förb. med l. ss. bestämning till ord l. uttr. som på ett indirekt sätt anger en tidpunkt l. ett tidsskede: så tidigt som; äv. ss. bestämning till personbeteckning, för att ange att ngt utföres l. utförts o. d. så tidigt som av den ifrågavarande personen o. dyl. l. i det ifrågavarande åldersstadiet, stundom liktydigt med: så tidigt som på sin tid l. i sin ålder. HC11H 5: 138 (1676). Ibland Sveriges äldsta städer räknas billigt Calmar, såsom hvilken redan af Sturlæson och Saxo Grammaticus omtalas. Ihre Föret. XXI (1779). Redan i Nordens äldsta Gudalära och skaldekonst är det detta anlag (dvs. sinne för naturen), som i dunkla bilder och toner uttalar sig. Geijer Häfd. 47 (1825). Redan Geijer hade tillåtit sig ett och annat försök (i användande av arkaiserande språk). Sturzen-Becker 1: 46 (1845, 1861). (Förståndet utvecklas tidigt) Redan barnet drager förvånande säkra slutsatser. De Geer Minn. 1: 23 (1892). Siwertz i 3SAH LX. 1: 8 (1949).
f) ss. beteckning för att ngt sker l. att ett tillstånd inträder l. att ett sakförhållande föreligger o. d. i o. med att ngt utföres l. förhåller sig så l. så o. d., övergående i bet.: i o. med detta; jfr 4. Hwilken som troor vppå .. (Guds son) han wardher icke fördömdh, men hwilken som icke troor han är redho fördömd. Joh. 3: 18 (NT 1526; Bib. 1917: redan); jfr huvudmomentet. Den som misstror sin styrka är redan öfvervunnen til hälften. Kellgren (SVS) 5: 261 (1793). Collan Kalev. 2: 329 (1868).
g) [jfr fin. jo, dels: redan, dels: just] (i Finl.) övergående i bet.: just (se JUST, adv.2 5 b), i sådana uttr. som redan ämna l. ärna göra ngt, stå i begrepp att l. vara nära att göra ngt. Jag ärnade ren försegla brefvet, men jag kan icke lemna det nöjet at heldst skriftligen få umgås med er. FMFranzén (1798) hos Roos FamArkiv 44. Topelius Vint. I. 2: 171 (1862, 1880).
2) i förb. med l. ss. bestämning till sådana tidsuttr. som beteckna tidrymd som sträcker sig fram till den nu innevarande tidpunkten l. till en viss (av sammanhanget framgående) tidpunkt, ss. beteckning för att ngt så tidigt som nu resp. då hunnit pågå l. fortfara l. utföras o. d. så l. så lång tid, stundom liktydigt med: så länge som l. så lång tid som; äv. i sådana uttr. som nu l. då redan så l. så lång tid (jfr 1 e); i fullständiga satser numera bl. i förb. med predikatsverb i pf. l. pluskvampf., förr äv. i ipf. Gåsen nu reede itt åhr, / Haar warit i Pappers Himmel wijdh. Sigfridi H 2 a (1619). (Vissa helgdagar) som fordom hafwa warit helige håldne .. ware nu, som redo en godh tijdh, aflagde. KOF II. 2: 125 (c. 1655). (Jag fick höra) hurusåsom en Person .. Henricus Eolenius benämd war då reda fängzlad uthi prubban eller Acadamiæ hächte öfwer nijo wekurs tijdh. BraheBrevväxl. II. 1: 192 (1661). Han har redan länge umgåtts med denna plan. Berndtson (1880). Hufvudstadsbl. 1911, nr 135, s. 6. jfr: Re'n på den sjunde sommaren Ödet / Vidt kring fjerran haf och fjerran länder dig kastat. Adlerbeth Æn. 26 (1804). — jfr LÅNGE-REDAN.
3) i förb. med l. ss. bestämning till ord l. uttr. som betecknar lokalitet l. avstånd o. d., för att ange att ngt sker l. skett l. utföres l. utförts l. att ett sakförhållande föreligger l. förelegat o. d. så tidigt som då man befinner sig på den ifrågavarande platsen l. på det ifrågavarande avståndet (utan att man behöver färdas längre i viss riktning l. komma närmare intill ngt o. d.). Reda uthi Skåne så begynner Solen giöra liusa nätter om Sommaren. Rudbeck Atl. 4: 123 (1702). Huru glada blifva vi icke, då vi redan på långt håll känna igen de skuggrika träden på hemmets gård! LbFolksk. 193 (1890). Redan från kupéfönstret kan man iakttaga, att de äldre gårdarna i Skåne ha boningslängan orienterad ”solrätt”. Nilsson FestdVard. 23 (1925).
4) allmännare, ss. beteckning för att ngt gäller om ett led i en (tänkt) serie l. skala (som omfattar olika grader o.) för vars senare led det sagda gäller i ännu högre grad, l. ss. beteckning för att ngt gäller med hänsyn till ngt ensamt för sig (utan att man går in på l. med bortseende från senare tilldragelser l. andra (bidragande) omständigheter l. förhållanden o. d., särsk. sådana för l. gm vilka det sagda gäller i ännu högre grad); ofta liktydigt med: ensamt för sig l. enbart (det l. detta o. d.), stundom: blotta (se BLOTT, adj. 4). Några ålderdomens afgudadyrkare måga finna .., at .. (skaldebrevet), redan ock til formen, äger all fullkomlighet af et didactiskt qväde. Kellgren (SVS) 5: 180 (1788). Detta skäl, redan tillräckligt genom sin blotta förnufts-riktighet, bestyrkes äfven till öfverflöd genom erfarenhet och exempel. 2SAH 1: 222 (1801). Talet är förlagdt till tiden, skriften till rummet. Detta allbekanta förhållande innebär redan nyckeln till åtskilliga viktiga egenskaper hos båda språkarterna. Cederschiöld Skriftspr. 84 (1897). (Detta pensum) fordras redan för betyget godkänd. WoH (1904). Att .. (Dantes Divina Commedia) skrevs på italienska är en bragd redan det. Sylwan (o. Bing) 1: 103 (1910). Redan tanken därpå var henne förhatlig. Östergren (1935).
5) [jfr fin. jo, dels: redan, dels: ännu] (i Finl.) i frågesatser: ännu; än; stundom liktydigt med: snart. Hertzberg Päivärinta 1: 76 (1883). Tänker inte Mina ge oss frukost redan? frågade Mari. — Ja, det var sant, jag glömde. Dens. Canth Lifsb. 2: 124 (1886). Kommer du inte ren? Söderhjelm Aho PrästHustru 43 (1893). Bergroth Finlandssv. 263 (1917).
6) [jfr motsv. anv. av fin. jo, redan] (i Finl., vard.) mer l. mindre pleonastiskt, stundom liktydigt med: bara (se BARA, adv. o. konj. I 2 a), stundom med: en gång l. nu o. d. En (student) ropade: mons:r Daniel, låt honom (dvs. den överfallne) blifwa reda, han fick full sin deel. ConsAcAboP 3: 96 (1665). ”Håll nu redan mun”, skrek någon, ”hvem bryr sig nu mera om dina visor!” Tavaststjerna Aho Folkl. 146 (1886; fin. orig.: jo). ”Kära vän, sluta nu re'n!” Bergroth Finlandssv. 264 (1917). ”De ha fått ett barn igen”. ”Nej vad säger du, hur mångte är det redan?” Därs.
Ssg (till 1): REDAN-NÄMND(A), p. adj. (i skriftspr., mera tillf.) ss. attribut, i best. form: redan (i det föregående) nämnd(a). Alt sedan den redannämde 24 Januarii 1779; ända til början af detta år. Kellgren (SVS) 4: 317 (1783).
Spoiler title
Spoiler content