publicerad: 1916
BLOTT blot4, adj. -are (gradf. dock knappast br.); n. o. adv. (se följ. artikel) =.
Ordformer
(blott G. I:s reg. 1: 27 (1521) osv. blått G. I:s reg. 4: 131 (1527), Nohrborg 567 (c. 1765) m. fl. blooth G. I:s reg. 3: 236 (1526). blot(h) G. I:s reg. 10: 102 (1535; i samma handl. s. 103: blotte, pl.), Dryselius Turk. måne 4 (1694) m. fl. blåt Tegel G. I 2: 159 (1622), Colling le Clair (1714) i Handl. Finl. öden 1: 345 (samma sida äfv. blått))
(nästan bl. i skriftspr.)
Anm. Adj. blott synes, ända sedan det i fsv. tid inlånades, så godt som uteslutande ha tillhört skriftspr. Från att intränga i talspr. hindrades det af dess inhemska synonym bar. I nyare tid har blott i de bet. i hvilka bar oftast uppträder i talspr., näml. 1—3, undanträngts af detta samt af BLOTTAD, p. adj., äfv. i skriftspr. I den mera härledda o. abstrakta bet. 4 har bar ej kunnat inom skriftspr. konkurrera med blott. Att adj. blott icke desto mindre äfv. i denna bet. är stadt i utdöende beror på en allmän tendens i språket att föra nekande o. inskränkande bestämningar till verbet. På grund af denna tendens ha adv. bara, blott (o. blotta) mer l. mindre fullständigt ersatt de motsv. adj. i deras anv. som inskränkande bestämningar. I bet. 4 har blott längst lefvat i vissa stående förb. med ordets best. form samt i den likaledes stående allittererade förb. blott och bar, i hvilken bar kan räknas som hufvudordet. Redan Dalin (1850) anger att ordet i bet. 1—3 endast o. i bet. 4 nästan alltid brukas i best. form, då det ej är förbundet med bar. I bet. 4 står ordet aldrig med fristående best. art.; jfr BAR, adj. 5, anm. 2:o.
1) (numera mindre br. o. nästan bl. i förb. med adj. bar, arkaistiskt ngn gg med uppenbar) naken, bar, obetäckt, ohöljd, oklädd, kal, blottad.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] om människokroppen l. delar däraf: oklädd, bar (se BAR, adj. 1 a), naken. G. I:s reg. 1: 27 (1521). (Sten Sture d. y:s) folk .. komo löpandes åt Gråmunka gränd .., och woro mest alle drukne, och woro blotte och nakne. O. Petri Kr. 304 (c. 1540) [jfr fsv. blotter ok nakwdher, nt. nacket un bloot, holl. naeckt en bloot]. Then som spittelsk är, hans klädher skola wara riffuin, och hoffuudhet blott. 3 Mos. 13: 45 (Bib. 1541). Hwar ock en, til Werlden födes blott. Columbus Bibl. v. K 4 a (1676). Med blotta fötterna gå öfver nio glödande plogbilar. Fryxell Ber. 2: 52 (1826). (Dessa ärmar) skulle tillåta våra unga damer, att .. visa sina vackra armar blotta. N. journ. f. dam. 1854, s. 99. Lös var hjelmen, halsen bar och blott. Kullberg Ariosto 4: 199 (1870). — mer l. mindre bildl. The skola .. låta tigh (Jerusalem) nakotta och blotta. Hes. 23: 29 (Bib. 1541; öfv. 1904: blottad). Hon gåår nästan blått så i kläder, som heeder. Växiö domk. arkiv 1676, nr 313. (Du) står nu blott och bar, med ditt orena hjerta, inför den .. Helige. Wallin 2 Pred. 2: 285 (1823).
b) [jfr motsv. anv. i holl.] om djur: naken, hårlös, hudlös; om fåglar: ofjädrad; plockad; jfr BAR, adj. 1 a. Ach min lille Wargh, hwarföre ligger tu så nakot och blott? Balck Esop. 108 (1603; yttradt af räfven till vargen som man dragit huden af). Sedan skal man Gååsen plåcka / .. At han warder naken och blott. Sigfridi D 5 b (1619). Foghlen han söker spijs, / Åth sina vngar blotta. L. Paulinus Gothus Archom. 16 (1630; lat. pullis implumibus).
c) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] om liflösa ting: bar (se BAR, adj. 1 b), kal, obetäckt, ohöljd; ej beväxt. Dalarna woro blåtte, skogh och skiul förvthan. Schroderus Liv. 664 (1626). Fastän (ärt-)hallmen lägger sig, .. rutnar han intet, bara at han ej råkar blotta jorden. G. Bonde (1740) hos Trolle-Bonde Hesselby 147. Den Kalk, som ligger blott, blifver omsider aldeles lik obränd. T. Bergman i VetAH 1773, s. 181. Tornet .. har blotta bjelklag. Brunius Gotl. konsth. 3: 52 (1866). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] om stick- o. huggvapen: bar (se BAR, adj. 1 b ϑ), blottad, dragen, blank (se BLANK, adj. 3 d). Sosom vi .. nu .. upå thette blåtte konungslige sverdh .. svoret hafve. RA 1: 252 (1540). Samuel .. drog sin värie blott uthur balgan. C. Gyldenhielm (c. 1640) i Hist. handl. 20: 329. Hon såg en man komma in med blott värja. Chenon Heywood 3: 178 (1773). Fryxell Ber. 1: 120 (1823).
β) om byggnader o. arkitektoniska detaljer: utan dekorationer l. prydnader, kal. Att thet Rhum .. som är offwan .. portten .. motte icke szå blott eller bartt stå .. vthen med smuck och behendig vttkastning (dvs. ornering). G. I:s reg. 17: 270 (1545). Dock intet ibland dessa slott, / Var utan prydnad, bart och blott. Arnell Scott Sjöfr. 13 (1829).
d) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl.] mer l. mindre bildl. (jfr a slutet), om ngt abstrakt: naken, bar (se BAR, adj. 3), ohöljd, icke dold, uppenbar, synlig, synbar. All ting äro blotte och oppenbara för hans öghon. Ebr. 4: 13 (NT 1526; öfv. 1883: blottadt och uppenbart). Så blifwer all Min blygd för werldens ögon blått. En saml. öfvers. o. bearb. 115 (c. 1712). (Louis de Geer) tvekar ej, att i sina minnen lägga sitt inre blott och bart för allmänheten. Nord. tidskr. 1892, s. 696; jfr BLOTTLÄGGA. — särsk.
α) om skriftlig l. muntlig framställning: tom, mager, innehållslös. (Utan inflätade exempel o. historier) will .. predican falle alt for blott och föge anseende haffua. Ludvigsson Norman 13 (c. 1550).
β) i uttr. ställa ngt blott, blotta ngt, göra ngt uppenbart, framställa ngt i all dess nakenhet. At .. ställa de sminckade Lögner blotta. Mörk Ad. 1: 219 (1743); jfr BLOTTSTÄLLA (1 slutet).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] (†) blottställd, utan skydd, utan försvar, värnlös, obeväpnad; ofta mer l. mindre bildl.; jfr BAR, adj. 1 c, BLOTT, sbst.1, BLOTTA, sbst. 3, BLOTTA, v.1 2. Så forwara alle Winckler och landzorther, att man legger blodt ther mest forwares skulle. G. I:s reg. 14: 149 (1542); jfr a. Stora kunna aff små öffuerwinnas, .. bewäpnade aff blotta. Rudbeckius Starcke C 7 b (1624). Wi bära en tidig försorg det Wårt Rikes gränsor .. intet för hwarjehanda fiendteligit anfall stå blotta och öpna. Stadg. ang. landtmil. 4: 1218 (1700); jfr a. En telning lik, som gick att skugga sprida / Omkring sin gamla, snart för stormen blotta stam. Franzén Skald. 2: 411 (1828). — särsk.
a) mil. utan betäckning, utan skydd. Så snart then wänstre sidhan (dvs. flanken) wardt blott .., wardt ock strax Slachtordningen brutten. Schroderus Liv. 456 (1626). (Ryssarnas) Troppar .. stodo icke blotte, utan bakom en ström. Loenbom M. Stenbock 3: 275 (1760).
b) mil. om skepp o. befästningar: obevärad, obestyckad. Om honom behagar kiöpa bara och blåtta skiepen eller med stycken monterade. RP 7: 503 (1639); jfr 4.
c) mil. utan harnesk. Her knut andersson (uppställde vid mönstringen) X halffköritz (dvs. 10 soldater med half pansarutrustning) och ii (dvs. 2) karlar blotte .. oleff aruidson ij halff ij blotte. G. I:s reg. 6: 190 (1529).
d) fäkt. blottad, ogarderad. Kroppen blifwer .. mycket blotter, och gifwer Fienden .. fast mer tillträde. Porath Pal. svec. 1: K 2 b (1693).
e) spelt. blottad; i brädspel: icke bunden, enkel; jfr BLOTTA, sbst. 4. (I schackspel) Attaquerar motspelaren där man är blottast. Königstedt Schacksp. 48 (1771, 1784). Blott i brädspel .. Découvert. Nordforss (1805). ”Blott bricka”, säges i brädspel om en ensam bricka, hvilken ej är i band; hvartill ock hör verbet ”Göra blott”. Almqvist (1844).
f) [jfr d. give sig blot, t. sich bloss geben, (sich) bloss stellen] i uttr. gifva l. lämna l. ställa (ngn l. ngt l. sig) blott (för ngt), blottställa, blotta; prisgifva. Then andre, som .. war platt modhfallen, gaff sigh sin segersamme Fiende blott. Schroderus Liv. 22 (1626). Det var ej at förmoda, at (Knut den store) .. skulle ställa sig så blott, at han af en hand full folk, skulle kunna öfverrumplas. Lagerbring 1 Hist. 1: 260 (1769); jfr a. — bildl. Dieffuulen .. legger .. sigh .. winning ther om, at han må .. stella oss blotta för sigh j synd och ondt samwett. L. Petri 1 Post. V 5 b (1555). Han såg sig ei försvarad af andra, än dem, som .. ei kunde öfvergifva honom, utan at lämna sig blotta för alla klagomål. Mörk Ad. 2: 18 (1744). Hans hjerta och hans fantasi .. kunde någon gång ställa honom blott för afundsmän. Fahlcrantz 5: 96 (1852, 1865).
3) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nt., holl. o. t.] (numera bl. i förb. blott och bar, mindre br.) utan medel l. tillhörigheter, utblottad, utarmad, utplundrad, fattig, tomhändt, barskrapad; jfr BAR, adj. 2, BLOTTA, v.1 3. (Vingårdsmännen) togho .. (tjänaren), och slogho honom, och sende honom heem igen blottan. Mark. 12: 3 (NT 1526; Bib. 1541: toomhendtan). Han är en Blott och uthfattigh Karl. Växiö domk. akt. 1671, nr 228. (Han stod) där blott och bar, utan resultat af sin studietid. Hallström Sparfvert 25 (1903). jfr: Then som så blott (dvs. utan nödiga förutsättningar) går här till (som Simonides), och wil .. vtransaka hwad then ewiga Gudhdomen wara skal, han willar sigh sielff. L. Petri 3 Post. 69 b (1555). — särsk.
a) (†) om (förvarings)rum: beröfvad sitt innehåll, tom. Att (ränte-)Cammeren icke så blott eller toom är. G. I:s reg. 18: 548 (1547). Låt grönskas hans (dvs. bondens) Fåår (dvs. fåra, åker), låt blomstras hans Äng / Hielp fylla Bingarna blotta. Wivallius Dikt. 105 (c. 1637).
b) (†) bildl.: tomhändt inför Gud, utan all egen förtjänst, utan alla anspråk. Såå ath menniskian bekenner sich wara intith och blotta för gudhi, Inga godha gerningar haffwandes .., Ther före giffwer hon sich såå blotta j gudz hender. O. Petri Men. fall B 5 a (1526). (Herren säger:) I alt wil iagh hafwa tigh blott och baar. Huru kan tu elliest wara min, .. om tu icke äst skild ifrån tin Willie, så vthwärtes som inwärtes. Preutz Kempis 348 (1675; lat. nudatus).
c) [jfr motsv. konstr. vid BAR, adj. 2] (†; jfr dock slutet) i förb. med prep. af, ifrån, på: utblottad på, fullständigt fri från. Then .. eldbrondh, szom oss offuergick .., ther wij ginge szå blotte vtåff både frå sölff gull och Clenodier. G. I:s reg. 10: 103 (1535). Alle befästninger .. stå blotte, bådhe af folck, victualie och krigsmunition. A. Oxenstierna 2: 44 (1612). Blott på pengar, Bare of money. Serenius (1741). — (numera föga br.) i förb. blott och bar på (ngt). (Sjöbergs poemer) äro .. temmeligen blotta och bara på allt poetiskt. Hammarsköld Sv. vitt. 2: 124 (1819).
4) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (företrädesvis i best. form utan föreg. best. art.) bara, idel, allenast; ensamt, enbart, uteslutande, icke (ingenting) annat än, icke mer än; redan, själfva; ofta i förbindelse med bar; jfr BAR, adj. 5. Fånga en fågel med blotta händerna. Se land med blotta ögat. Baciller äro osynliga för blotta ögat. Ligga på blotta marken (jfr 1 c). Hon stod i blotta linnet. Tro någon på hans blotta ord. Din blotta åsyn gör mig glad. Han blef fängslad på blotta misstanken. Han stödde sin anklagelse på blotta gissningar. Han kom undan med blotta förskräckelsen. Aff sinne blotta nådh .. vthan alla mina förskyllan. Kat. 1572, s. B 2 a. Många (finnas), som haffua blotta och bara nampnet, vthan retta gagnet. Bullernæsius Lögn. 350 (1619). 4 dagar uti weckan skulle wi hos dem arbeta ock därföre niuta blotta maten. J. M. Lyth (1717) i Karol. krig. dagb. 2: 85. Fru Klara menade något mera, än hvad som låg i blotta orden. Geijerstam Lyckl. män. 244 (1899). Blotta ryktet om att något förgripligt angående ministären skulle ha yttrats .. föranledde krigsministern att ingripa. SvD 1914, nr 39, s. 4. — i numera obr. l. knappast br. förb. o. uttr. Att .. (Gud) vthaff blotta nådhe och barmhertigheet tagher j frå oss synden. O. Petri 1 Post. 72 a (1528). (Jag) skal .. göra medh tigh .. lijka som tu medh them giordt haffuer aff blott haat. Hes. 35: 11 (Bib. 1541). Hoo Gurker rätt insylta will, / Behöfwer meer än blåttan Dill. Arvidi 126 (1651). Är .. (Kristus) tå allena och blotter Gud? Emporagrius Cat. L 6 a (1669). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) enda. Ställ icke tin saak på en blått tima, hwarvthinnan lyckan kan omwenda. Schroderus Liv. 380 (1626; t. eyn eynige stund). Ack högmod! .. / Du blotta återstod af all min förra lycka. C. I. Hallman 271 (1778).
b) icke förmer l. högre l. bättre än (det som angifves gm det bestämda sbst.); enkel, simpel, utan särskilda attribut l. komplikationer l. modifikationer, vanlig, ren. Thetta moste iu vara itt iemmerligit mord, ther så monge ärlige män .. effter een blot misstancka, .. vordo af dagom tagne. L. Petri Kr. 104 (1559). Daniel Propheten bekänner .., at hans Ledhamoot (dvs. lemmar) bäffuade .. när han sågh allenast en blått Engel. Phrygius Him. lif. 27 (1615). Om hiertat blödde hos blotta vänner, hvad skulle det då giöra hos en Fader(?) Mörk Ad. 2: 408 (1744). Tillåt mig några frågor i afseende på blotta småsaker. Tegnér 6: 307 (1837). (Ebioniterna) höllo Christus för en blott menniska. Cornelius Lärob. i kyrkoh. 13 (1860, 1878).
c) (†) i uttr. intill blotta kvällen, tills af dagen endast kvällen är kvar. (Talet) rechte hela dagin wtt in till blåtta quälden. Brahe Kr. 5 (c. 1585).
d) (numera mindre br.) skildt från sitt hufvudord gm ett räkneord, förr äfv. gm ett poss. pron. l. en gen. G. I:s reg. 3: 181 (1526). Hwar then alzmechtige Gudh icke vthaff blotte sine nåder .. oss .. här ifrå hulpet och räddet hade. Därs. 18: 278 (1547). Beståår tå Döpelsen vthi blåtta Watnetz pågiutande? Emporagrius Cat. Q 4 b (1669). Z. Topelius j:r blef student vid blotta femton års ålder. Z. Schalin i Joukahainen 13: 178 (1906).
e) [y. fsv. aff blotte barns ben; jfr y. fsv. vtoff blötthe barnss ben, isl. frá blautbarns beini, frá blautu barni, frá blautu barns beini, af blautu barnsbeini; jfr äfv. sv. dial. blått bar' (Helsingl., Rietz (under blå)), nor. dial. blaatt barn (Aasen (under blaa, adj.) o. blautunge, spädt barn, samt BARNS-BEN, BARN-SKO. Det isl. uttr. frá (af) blautu barnsbeini synes ha uppkommit gm sammanblandning af uttr. frá (blaut)barns beini o. frá blautu barni. Ett liknande förhållande synes ha förekommit i fsv., där emellertid blöt senare omtolkats till blott] (†) i uttr. af blotta barnsbenen, från späda barndomen. Konungh Hadingh .. säijes uthi trulldomskonst af blotta barnsbeenen hafva varit upfödd. L. Petri Kr. 16 (1559). Om än en aff blotta barnsbenen låter sigh inplanta i Gudz ordz kundskap. Sv. synodalakter 2: 50 (1586).
Ssgr: (3) BLOTT-FATTIG. [jfr t. blutarm samt BAR-FATTIG] (†) utfattig. Landet .. blef reent utarmat och blottfattigt. L. Petri Kr. 39 (1559). Växiö domk. akt. 1723, nr 383. —
-LÄGGA, se d. o. —
(1) -NAKEN. [jfr bara nakot (se BARA, adv. 3) o. t. blutnackt] (†) alldeles naken. (Kristus) hengde på korszet blott naken. L. Petri 1 Post. c 3 b (1555). —
-STÄLLA, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content