publicerad: 1956
Ordformer
(äv. reede)
Etymologi
[fsv. redhe; sannol. (gm reduktion av ändelsevokalen) av fsv. reþo (se REDO, adj.) o. redha (se REDA, adj.); jfr äv. mlt. rēde, reide (se REDA, adj.). — Jfr FÄRDE-REDO, OREDA, adj.]
(†)
a) = REDO, adj. 1 a α; äv. i uttr. vara ngn rede, vara redo att stå ngn till tjänst. Hvar hans Nåde vill hafva .. (rådsherrarna) mett theris karle till vatn eller landt, vilia the altidt vara hans Nåde redhe. RA I. 1: 198 (1533). Sedan giorde Hertig Johan sig rede til den resan åt Pålen. Tegel E14 55 (1612). Eers Tienare är nu all redhe, / At gå in på then helga wägh. Forsius Fosz 233 (1621); jfr ALL, adv. 1 a. jfr SEGEL-, VEDER-, VÄG-REDE.
c) = REDO, adj. 1 c; äv. i uttr. vara l. stå l. ligga ngn rede, vara osv. beredd l. till reds l. i beredskap för ngn, äv.: stå till ngns disposition, vara tillgänglig l. att tillgå för ngn; äv. bildl. G1R 1: 252 (1524). Han .. hade och en skalke mun till att tala medh, hans ord låge honom ganske redhe. Svart G1 105 (1561). Bådhe åkrar, trälar, huus och grund, / Stå tigh (näml. om du har guld) reedhe alle stund. Girs Edelh. C 3 a (1627). Dalin Arg. 1: 327 (1733, 1754). jfr SEGEL-, VEDER-REDE. särsk. i uttr. göra l. pynta ngt rede, göra ngt i ordning (så att det är till reds l. kan användas); äv. (i uttr. göra ngt rede) dels: ordna så att ngt kan överlämnas (till en viss tidpunkt), dels (övergående i 2) med mer l. mindre resultativ innebörd: iordningställa ngt (som förut icke funnits), dels med avs. på ngt abstrakt: ordna så att ngt hålles i beredskap (för ngn); äv. lägga ngt rede, lägga (upp) ngt så att det är till reds; jfr REDO, adj. 1 c α. Henric yt[re]cht gøre p[re]bende peni[n]gene rede til michelsmesse. OPetri Tb. 82 (1525). Hon bekenne för rätthe, att hon låthe giöre signettet redhe hoss Torsten gulsmidh. TbLödöse 51 (1587). 3SthmTb. 2: 318 (1599: pÿnnthe). Så skall han och göre redhe the tw laxefisken widh Kråke fothen, att the måtte blifwe brukadhe. SUFinlH 1: 269 (1602). AOxenstierna 2: 189 (1614: lägge). Dahlstierna (SVS) 380 (c. 1696; med avs. på straff).
2) = REDO, adj. 2. RA I. 1: 543 (1547). Inthett annett arbete skal .. företages förre ähn Kyrkian är aldeles rede och fulbordett. Johan iii (1588) i HB 2: 219. AOxenstierna 1: 466 (1633).
a) i uttr. rede pänningar, reda pänningar (se REDA, adj. 2 a). (Han) bekende sich haffua wpburit .. (100 mark) rede peni[n]ge j swenst mÿnt. OPetri Tb. 57 (1525). Lofwen är stundom bättre än reede Penningar. Grubb 468 (1665). CivInstr. 464 (1669).
b) = REDA, adj. 2 b. (Lösöret) werderedes .. i rede daler. 2SthmTb. 5: 222 (1576). (Det) skall hålles wisse register på hvar och en som köper, och inthz bårges wth, uthen sälieth alth för rede bethalning. VgFmT I. 10: 91 (1586). GripshR 1619, s. 91. jfr: The böcker, som han tryckt hafwer, skall han först biudhe Bookbinderne; Wele the icke gifwe honom där rede skähl före, må han .. sälie dem hwem honom synes. Schück SvFörlBokhH 1: 196 (i handl. fr. 1614).
c) [jfr mlt. rēde umme rēde] övergående i adverbiell l. substantivisk anv., i uttr. rede om l. mot rede, ss. beteckning för att betalning erlägges kontant; jfr REDA, adj. 2 e. (Hon hade) honom the 30 daler redhe om redhe lefreret. 3SthmTb. 2: 225 (1599). Löfgren TenngjH I. 1: 220 (i handl. fr. 1616: redhe moth redhe).
4) = REDA, adj. 4. OPetri Tb. 234 (1528). Huadh han jckie kann giöra welbemellthe greffuinne rede rekiennskiap före, huadh som han haff[uer] bekommith för förnemde bååth, skall han (osv.). TbLödöse 167 (1590).
Ssgr (†): (3 a) REDE-PÄNNINGAR, pl. [fsv. redhepänningar; jfr fsv. reþupänningar o. fnor. reiðupenningar] reda pänningar (se reda, adj. 2 a). RARP 4: 247 (1626). —
(2) -SYDD, p. adj. färdigsydd. Vthi Stockholm köpte iagh .. en redesydd kappa. Gyllenius Diar. 196 (c. 1660).
Spoiler title
Spoiler content