publicerad: 1956
Ordformer
(förr äv. re(e)dho)
Etymologi
[fsv. reþo; sannol. (med substitution av ändelsevokalen) av mlt. rēde, reide (se REDA, adj.). — Jfr REDE, adj.]
1) (i sht i skriftspr. l. högre stil) färdig (se d. o. 4) l. i ordning l. i beredskap o. d.; jfr REDA, adj. 1.
a) om person l. trupp o. d. samt i användningar som närmast ansluta sig härtill: färdig (se d. o. 4 a); beredd; rustad; parat.
α) ss. predikativ l. predikativt attribut; särsk. i uttr. redo till l. för ngt l. att (äv. till att) göra ngt, i sht förr äv. redo göra ngt. Var redo (scouternas valspråk). Alltid redo (scouternas lösen). Så warer j och redo, ty ath vppå then tijdh j thet icke menen, wardher menniskione son kommande. Mat. 24: 44 (NT 1526). Göra rekenscap honom som redho är ath döma leffuandes och dödha. 1Petr. 4: 5 (Därs.; Bib. 1541: redho är döma). Gustaf II Adolf 252 (1621: til werns redo). De gjorde sig redo för sina experimenter. Lundgren MålAnt. 2: 113 (1872). Wulff Petrarcab. 64 (1905: redo .. till att). Vi skall .. hålla oss redo. Moberg Rid 76 (1941). (†) Görer redho twhwndradhe krigsknecter, ath the fara til Cesaream. Apg. 23: 23 (NT 1526; ännu hos Melin HelSkr. 1865). jfr (numera knappast br.): Den Svenske Prinsessan Catharina var nu på sit nittonde år, och således redo, at göra en Prins lyckelig. Celsius G1 2: 336 (1753); jfr γ', 2. jfr VEDER-, VÄG-REDO. särsk.
α') (†) i uttr. varda redo, (se till att) bli beredd l. rustad, göra sig redo; äv. vara redo emot ngn, vara beredd l. rustad att strida mot ngn. Israel hadhe skickat sigh, Så woro ock the Philisteer redho emoot theras häär. 1Sam. 17: 21 (Bib. 1541). När man låter allarom slå, / Så warder redo medh allo flijt. Holof. 22 (c. 1580).
β') (†) i uttr. rusta sig redo (till ngt), göra sig färdig l. rustad l. i ordning (till ngt); rusta sig (till ngt). Svenskarne (började) att .. rusta sig redo till den blodiga leken. Fryxell Ber. 2: 199 (1826). Därs. 4: 56 (1830).
γ') övergående i bet.: (bered)-villig l. benägen; färdig (se d. o. 4 a γ); stundom: snar (till att göra ngt); jfr δ'. War redho til at höra, och swara hwad rett är. Syr. 5: 11 (öv. 1536; Apokr. 1921: snar). (Domprosten) Filenius .. anmodades att skriva en kortfattad orientering om Zinzendorffianismen .., vartill han genast var redo. KyrkohÅ 1941, s. 166. Ahlgren Atomkrig 124 (1946).
δ') (i vitter l. högre stil) i utvidgad anv., om ngns hjärta l. själ o. d., äv. om ngns armar l. händer o. d.: beredd o. d.; äv. motsv. γ', övergående i bet.: villig o. d.; jfr c. Psalt. 112: 7 (öv. 1536). Si! Fadrens kärleks armar / Är' redo, at förbarma. SionSång. 1: 52 (1743). Till att främja det onda äro deras händer redo. Mika 7: 3 (Bib. 1917). Är du redo till att lida / än en gång, min själ? Lagerkvist HjärtSång. 68 (1926).
β) (tillf., i poesi) ss. direkt attribut: beredd, rustad. Den ständigt redo hären. Kåhlman RunLåt. 17 (1900).
b) ss. predikativ l. predikativt attribut, om levande djur: färdig l. beredd (till l. för ngt l. att göra ngt). (Hästarna) voro fullständigt påselade, redo för en brådstörtad avfärd. Wester Żeromski TrognFlod. 82 (1921).
c) ss. predikativ l. predikativt attribut, om ngt sakligt (jfr a α δ'): färdig (se d. o. 4 b); till reds; i ordning; särsk. i uttr. redo till l. för ngt l. redo för ngn (förr äv. ngn redo), äv. redo att (äv. till att) mottaga ngt l. ngn l. användas o. d. All ting är redho, kommer till bröllopit. Mat. 22: 4 (NT 1526). Til thes graffuen warder them ogudactiga redo. Psalt. 94: 13 (öv. 1536). Böndren, som i sluten ring / Sig ställt med skjutgevär, att lossas redo. Franzén Skald. 3: 113 (1824, 1829). Hafva allt redo för uppbrott. Rydberg Sing. 134 (1876). Att Los Angeles och de städer, som räcka en hjälpande hand, redan nu stå redo att mottaga gästerna. SDS(A) 1932, nr 150, s. 17. Bolin VFöda 383 (1934: redo till användning). — jfr SEGEL-, VEDER-REDO. — särsk.
α) i uttr. göra (förr äv. ställa) ngt redo, förr äv. göra redo ngt, göra ngt i ordning, iordningställa ngt (så att det kan användas för ngt ändamål). Will man icke vmwenda sich. så haffuer .. (Gud) spänt sin bogha och stelt honom redho. Psalt. 7: 13 (öv. 1536; Bib. 1917: gör den redo). Han giorde redho sin wagn. 2Mos. 14: 6 (Bib. 1541). Fiskebåtarna gjordes redo. Lagerlöf Holg. 2: 438 (1907). särsk. (†) övergående i 2, med mer l. mindre resultativ innebörd: iordningställa l. lägga l. sätta upp ngt (som förut icke funnits på den ifrågavarande platsen). (Han) giorde brödh redho ther vppå (dvs. på bordet) för Herranom. 2Mos. 40: 23 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1863; Bib. 1917: lade upp). (Han) giorde .. gården redho, kring om tabernaklet. Därs. 33 (Bib. 1541; Bib. 1917: satte upp).
β) (†) i utvidgad anv., om tid: läglig; jfr 2. Tå sadhe Jesus til them, Min tijdh är icke än kommen, men idhar tijdh är altijdh reedho. Joh. 7: 6 (NT 1526; ännu hos Melin HelSkr. 1865; Vulg.: paratum, gr. ἕτοιμος; Bib. 1917: läglig).
d) (†) utan utsatt huvudord, i uttr. göra redo, om person: göra sig färdig l. i ordning l. rusta sig, vidtaga sina förberedelser; äv. i uttr. göra redo till ngt l. till att göra ngt, göra sig färdig osv. till ngt resp. att göra ngt; göra redo emot ngt, göra sig färdig osv. att angripa ngt. Effter thet Swante (Sture) hade nu så lenge bijt och förtöffuat ther i Finland, och fick inghen vndsetning, giorde han redho til at dragha heem igen. OPetri Kr. 287 (c. 1540). Benhadad .. sadhe .. til sina tienare, Görer redho, Och the giorde redho emoot stadhen. 1Kon. 20: 12 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1863). Abia giorde redho til strijdh medh fyrahundrat tusend vnga män. 2Krön. 13: 3 (Bib. 1541). Svart G1 68 (1561).
2) (†) fullbordad, färdigställd, färdig (se d. o. 5); uppordnad, ”klar”; om ngt som ngn har att överlämna till ngn: överlämnad (i rätta händer), ”klar”; om mat: tillagad, tillredd; om ngt som växer l. utvecklar sig: mogen, färdig; stundom svårt att skilja från 1 (c). (Han) bekende och wnd[er]uiste at sa[m]ma peni[n]ga (som enligt den dödes testamente skulle överlämnas till hans vänner i Lybeck) woro aldeles redho j lubeke nær hans wen[er]. OPetri Tb. 104 (1526). Altså wardt Hwset redho. 1Kon. 9: 25 (Bib. 1541). Altså wardt embetet j Herrans Hws redho. 2Krön. 29: 35 (Därs.; ännu hos Melin HelSkr. 1862; Bib. 1917: Så blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens hus). (Smeden) seer ther på, huru han kan göra sijn gerning rett, och moste tenckia huru han skal göra thet redho. Syr. 38: 28 (Bib. 1541; Apokr. 1921: huru han skall fullborda sina arbeten). Them (dvs. lärjungarna) war tungt at bijdha effter maat, så lenge (dvs. till dess) the fiskar som the tå drogho, hadhe bliffuet redho. LPetri 2Post. 34 a (1555). När nu winterroghen war redho, begärade han af migh hielp den att wpskiära. VDAkt. 1664, nr 183.
3) (†) om person: som har avslutat arbetet med ngt, ”klar”, färdig (se d. o. 6). Hiskia frögdadhe sigh medh allo folckena, at man war så redho worden medh Gudhi (dvs. i fråga om gudstjänstens återställande). 2Krön. 29: 36 (Bib. 1541; Luther: mit Gott bereit).
4) [jfr motsv. anv. i fsv.; jfr 1 c] (†) reda (se REDA, adj. 2 a, b), kontant; äv. övergående i adverbiell anv.: kontant (jfr REDA, adj. 2 e). Man gaff penningana redho j handena them som arbetadhe, och skickadhe woro til Herrans Hws. 2Kon. 12: 11 (Bib. 1541; Luther: bar). För redho penninger. RP 6: 177 (1636). Betalning för sine redo och liquide försträckningar. HC11H 8: 51 (1678). — särsk. övergående i substantivisk anv., i uttr. för reda om redo, se REDA, adj. 2 e.
Ssgr: (1 c α) REDO-GÖRANDE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 609), n. (†) iordningställande. Han tilsade Skepparne, at nu strax begynna med skeppens redogörande. Loenbom Stenbock 3: 81 (1760). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content