publicerad: 1956
REDOGÖRA re3dω~jö2ra l. ~jœ2-, v. -gör, -gjorde, -gjort, -gjord (i p. pf. numera bl., tillf., i n. sg. i opers. pass., förr äv. i annan anv., Arfwidsson Oisian 1: 72 (1842: redogjorde grunder; i bet. 2)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (†, i ssgn REDOGÖRINGS-VÄRK); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se REDOGÖRARE avledn.).
Ordformer
(reda- 1805. rede- 1726. redo- 1684 osv. — Se för övr. GÖRA, v.1)
Etymologi
[av uttr. göra redo (se REDA, sbst.1 4 c) o. sannol. tidigast använt ss. vbalsbst. (o. i p. pr.). se 1 a, b, 2 slutet; jfr (det möjl. från sv. lånade) d. redegøre; jfr äv. fsv. redhegöra, erlägga, betala (jfr REDA, sbst.1 6 a α)]
1) klarlägga hur man utfört ngt som man har att svara för l. som man fått i uppdrag l. hur man handhaft pänningmedel o. d.; avlägga räkenskap; avge redovisning; vanl. i uttr. redogöra för ngt, avlägga räkenskap l. avge redovisning för ngt; klarlägga hur man utfört ngt som man har att svara för; ge besked l. rapport om hur man uträttat ngt som man fått i uppdrag o. d.; i sht förr äv. övergående i bet.: ange skäl för ngt, rättfärdiga ngt; stundom svårt att skilja från 2; äv. i uttr. redogöra för sig, avge redovisning för sin förvaltning l. avlägga räkenskap för sina åtgärder l. handlingar o. d., göra reda för sig; förr äv. tr., i uttr. redogöra inkomster för ngn, redovisa inkomster för ngn, redogöra räkning, redovisa de särskilda posterna i en räkning. Wallenberg (SVS) 2: 114 (1766: redogöra räkningen; oeg.). (Sv.) Redogöra inför någon. .. (Fr.) Compter à qlcn. Westee (1842). De heliga böcker, som (enl. berättelsen i Esras fjärde bok) voro tillgängliga för hvar och en, och hvilka utgjorde 134 böcker. för hvilket större antal, i stället för 22 eller 24, vi framdeles skola söka redogöra. Agardh ThSkr. 1: 21 (1842, 1855); jfr 2. Alla inkomster öfverhufvud, äfven de tillfälliga, skulle .. för Biskopen redogöras. Strinnholm Hist. 3: 269 (1848); jfr 2. Redogöra för sin förvaltning. Dalin (1855). (Han) har icke lyckats (tillfredsställande) redogöra för sig. Östergren (1935). Jag måste .. kila hem ett tag först (innan jag följer med ut till utvärdshuset). Jag har ett ärende att redogöra för. Beijer BritaGrossh. 245 (1940). särsk.
a) ss. vbalsbst. -ande, (avläggande av) räkenskap l. (avgivande av) redovisning; förr äv. övergående i bet.: framläggande av orsakerna till ngt, rättfärdigande; särsk. i uttr. redogörande för ngt, förr äv. ngts redogörande. CivInstr. 138 (1684). Jag vil gärna förgäta Edert drögsmål uppå et så godt redogiörande. Richardson Krigsv. 1: 2 (1738). Huru med desze medels .. redogiörande förhållas skall. PH 1: 19 (1742). (De) måge ifrån redogjörandet för de förkomna Inventarie persedlarne befriade varda. HusgKamRSthm 1759, s. 561. Dalin (1855).
b) (numera bl. tillf.) i p. pr. (äv. med mer l. mindre adjektivisk bet.): som avlägger l. är skyldig att avlägga räkenskap; som avger l. är skyldig att avge redovisning; äv. substantiverat. At många oordningar deraf härrört; at Lagskipningen hvilat i de lagstiftandes händer och at redogörande tillika varit redofordrande. PH 10: 61 (1772). En redogörande uppbördsman. Dalin (1855).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1, utan (framträdande) tanke på ansvarsskyldighet: ge (noggranna) upplysningar l. (noggrant) besked l. (utförlig) underrättelse beträffande ngt; ge en skildring l. beskrivning av ngt; klargöra l. utreda; äv. med inbegrepp av skyldighet att känna till det som redogörelsen avser, särsk. i fråga om redovisning av inhämtade kunskaper; vanl. i uttr. redogöra för (ngn gg äv. om) ngt, förr äv. redogöra ngt, ge (noggranna) upplysningar osv. beträffande ngt l. skildra l. klargöra ngt osv.; äv.: (kunna) redovisa tillfredsställande kunskaper i l. kännedom om ngt. Oscar I Straff 22 (1840). Hugo Kapet .. redogjorde för Påfven hela (händelse-)förloppet. Strinnholm Hist. 3: 698 (1848). För sina tidigare barnaår har .. (Franzén) ganska utförligt redogjort i en hittills otryckt sjelfbiografi. Wirsén i 3SAH 2: 136 (1887). Ve den som (i tentamen) icke .. kunde redogöra för stängselförordningarna. Siwertz JoDr. 15 (1928). SDS 1954, nr 50, s. 13 (: om). särsk. ss. vbalsbst. -ande. Hvar och en (lärjunge) må hålla sig til redogiörande beredd, när han tilspörjes. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. D 2 a. Nu är allt skriftligt redogörande .. onödigt, ty inom kort skall jag göra det muntligen. Wulff Leopardi 273 (1913).
Ssg (till 1, †): REDOGÖRINGS-VÄRK, n. i sg. best., sammanfattande, om (organisationen av o. metoderna inom) den värksamhet som består i (avgivande av) redovisning; jfr redogörelse-värk. Kundskap uti redogjöringsvärket. Annerstedt UUH Bih. 4: 35 (i handl. fr. 1751).
Spoiler title
Spoiler content