REDRESSEMANG re1dräsmaŋ4 l. red1-, l. -es-, l. REDRESSEMENT -maŋ4 l. med mer l. mindre franskt uttal, n.; best. -et; pl. (†) -er (HC11H 10: 134(1672)).
Ordformer
(-ment 1664—1951)
Etymologi
[jfr t. redressement; av fr. redressement (ffr. redrecement), vbalsbst. till redresser (se REDRESSERA); jfr äv. eng. redressment]
a) (mindre br.) med. motsv. REDRESSERA 1 a: återförande av kroppsdel l. organ o. d. i rätt läge, reposition. LbKir. 1: 532(1920). Wernstedt(1951).
b) (†) motsv. REDRESSERA 1 c: handlingen l. värksamheten att bringa ngt i god l. riktig ordning; (åter)upphjälpande l. (åter)upprättande l. (förnyat) iståndsättande. Tiänlige medel till Banckens redressement. RARP 9: 412(1664). HC11H 10: 191(1680).
