REDSEL, sbst.1, f.; best. redslen (BrölBesw.); pl. redsler (LMil. 2: 90(1687: små Redsler); möjl. att hänföra till sg. redsla).
Ordformer
(redsel(l) 1698—1760 (: vtomredsel). redsler, pl. 1687 (: små Redsler). redzlen, sg. best. c. 1670)
Etymologi
[fsv. rezl (i ssgn afrezl, arrendeavgift, avrad), sv. dial. redsel, ressel, resel, reda, ordning, besked, kännedom; jfr fd. rezl, utskyld. (ä.) d. redsel; vbalsbst. till REDA, v.1 — Jfr INREDSEL,TILLREDSEL,REDSLA, sbst.1 o. v.1]
(†) konkret: utrustning l. tillbehör (som tarvas för ngt, särsk. för att iordningställa ngt); jfr REDA, v.1 1, 2. När nu tyget är här skall redzlen läggias j jämte. / Knappar af guld oc silff (m. m.). BrölBesw. 132(c. 1670). — jfr UTOM-REDSELsamt SMÅ-REDSLER,pl. — särsk. = REDSLA, sbst.1 2; jfr REDA, v.1 2 g.3 st kålhufwudh (har hon) kokat hoos H. Karin och Talgh till redsell som hon tagit hoos Anders Tufwedson. VRP 1698, s. 377.
