REGRESSIV re1gräsi4v l. reg1-, l. -es-, l. 40~1, äv. 3~02 (regrässi´v Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. regressiv, eng. regressive, fr. régressif (f. -ive); till p. pf.-stammen av lat. regredi (se REGREDIERA). — Jfr DEGRESSIV]
motsatt: progressiv.
1) (i sht i fackspr.) åter- l. tillbakagående; vanl.: som innebär l. kännetecknas av återgång l. tillbakagång till ngt tidigare l. ursprungligare l. mera primärt l. som innebär l. kännetecknas av försämring l. minskning o. d.; som innebär l. kännetecknas av regress (se d. o. 1) l. regression (se d. o. 2). (Poesins historia) visar oss regressift de poetiska urbegreppens förhållande till sig sjelfva och till den högsta enheten. Phosph. 1810, s. 118. En vacker missbildning af Cardamine pratensis, i det ståndarne genom s. k. ”regressiv metamorfos” stadnat liksom på kronbladens stadium. BotN 1853, s. 87. Regressiva och progressiva muskler. VerdS 141: 23 (1906); jfr PROGRESSIV 2. Regressiv folkmängd .. (förekommer) i länder med abnormt låg äktenskaplig fruktsamhet. 3NF 5: 710 (1926). särsk.
a) (i sht log., numera föga br.) om metod o. d.: kännetecknad av fort- l. tillbakagående från det enskilda till det allmänna l. från följd till grund; analytisk (se d. o. c); äv. om bevis: induktiv. Tuderus Kiesewetter Log. 106 (1806; om metod). 2NF 22: 342 (1915; om bevis).
b) (i fackspr.) om skatt l. avgift o. d.: som allt efter ökad inkomst l. förmögenhet utgår efter en procentuellt fallande skala; äv. om (skala o. d. för) beskattning: procentuellt fallande; jfr PROGRESSIV 3 d. SvUppslB 22: 32 (1935). Flertalet konsumtionsskatter (medföra) en regressiv beskattning. 2SvUppslB (1952).
2) tillbakavärkande, bakåtvärkande; särsk. (språkv.) om ljudförändring (särsk. assimilation): som beror av påvärkan från ett följande ljud på ett föregående. Andersson (1845). Vokalharmonien i de Indo-Europeiska språken (värkar) alltid regressivt. Blomberg Omlj. 6 (1865). Danell SvLjudl. 35 (1911; om assimilation). 2SvUppslB 21: 1055 (1952; om omljud).
