[jfr t. o. eng. regret; av (ffr. o.) fr. regret, vbalsbst. till regretter (se REGRETTERA)]
(†) (känsla av) sorg l. saknad; beklagande; harm, förtrytelse; ånger. Man drifver den satsen att Regenten har rätt att för Statens säkerhet uppoffra .. några enskildtes lif, att sådant är ett lappri som ej förtjänar någon regret. Kellgren (SVS) 6: 238(1789). Jag skiljes från Stockholm utan en enda regret, ehuru roligt jag där haft. Silfverstolpe Mem. 3: 81(1823). Ekbohrn(1904). —
