REGULATIV -ati4v, adj.; adv. -T.
(i fackspr.) som innebär l. har avseende på reglerande av ngt (se REGLERA II 2—4); särsk.: som (an)ger en regel l. regler för ngt; regelgivande l. normgivande; ordnande; särsk. (filos.) om grundsats l. idé o. dyl. l. om användning av grundsats osv.: som ger l. har avseende på riktlinjer l. regler (av systematisk art) för tänkandet (motsatt: konstitutiv). De cosmologiska ideerna äro i afseende på kunskapen icke constitutiva, utan blott regulativa. VStyckUplKantPhilos. 41 (1798). Architecturen .., hvars regulativa schema bildas af de strängaste geometriska former. Hammarsköld KonstH 17 (1817). Förnuftet .. ingår icke närmare och vidare i moraliteten, än såsom en lefvande, regulativ princip. Leopold 4: 355 (c. 1820). Arvet betecknar för psykologen en yttersta regulativ princip inom individen. PedT 1950, s. 27.
