SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REJS räj4s, interj.
Ordformer
(äv. reis)
Etymologi
[jfr d. rejs, t. reise; av eng. rise, resa (sig), stiga upp (se RESA, v.2 II)]
(numera knappast br.) sjöt. i uttr. (rejs, rejs) rejs upp l. opp (alle man), rop när ett fartygs besättning (l. en vakt) purras ut (om morgonen). WoL (1889; under turn out). ”Rejs, rejs, rejs, opp alla man!” Sätherberg Lefn. 257 (1896). ”Rejs opp styrbords vakt”. Wrangel SvFlBok 377 (1898). Smith 311 (1917).
Spoiler title
Spoiler content