[jfr t. rekantieren, eng. recant; av lat. recantare, återtaga, återkalla, av re- (se RE-) o. cantare, sjunga (se KANTOR, sbst.1)]
(†) med avs. på yttrande o. d.: taga tillbaka, återtaga, göra avbön för. ConsAcAboP 1: 353(1648). Att kyrkioherden offentel(igen) giör afbön i församblingen, recanterandes, alla dhe ord och tillwytelser som han på mig kastat. VDAkt. 1698, nr 22.Wallerius Tank. 96(1776).
