SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REKYLERA re1kyle4ra l. rek1-, i Sveal. äv. -e3ra2 (rekylèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(recul- 1669—1868. rekul- 1854—1871. rekyl- 1881 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. rekylere, (ä.) t. rekülieren samt eng. recoil; av fr. reculer, till re- (se RE-) o. cul, bakdel, ända, av lat. culus, bakdel, ända (jfr KULLBYTTERA). — Jfr REKYL]
I. tr.
1) (†) flytta l. skjuta (ngt) tillbaka; uppskjuta (ngt). Pfeiffer (1837).
2) (i vetenskapligt fackspr.) komma (ngt) att rekylera (i bet. II 3). Enl. satsen om rörelsemängdens oföränderlighet måste en atom, som med stor kraft slungar ut en partikel, själv rekyleras. SvUppslB 22: 407 (1935).
II. intr.
1) (numera bl. ngn gg) förflytta sig bakåt, vika l. rygga l. gå tillbaka. Marcherer, fäller edre Pijkar förvth, marcherer, Stööt förvth, Stööt förvth, Stööt förvth, Reculera eller stijgh tilbaka. Delachapelle ExBook 73 (1669; kommando till pikenerare vid exercis). Angelskan trängde sig ända fram. Först en meter från ormen rekylerade hon. Lo-Johansson Stat. 1: 87 (1936). — särsk. bildl.
a) (†) i uttr. rekylera för ngt, rygga tillbaka l. tveka l. dra sig för ngt. Han reculerar för at begära tilstånd at upsäga tro- och huldhets-eden. Berzelius Brev 11: 215 (1839).
b) (†) i fråga om händelseutveckling: gå bakåt l. baklänges. Det är sannt, att allt synes reculera och kanske betaga det hopp man gjort sig om framgång i fiendens land. Rosenstein 3: 304 (1788).
2) skjutk. om (del av) eldvapen: göra en rekyl (se d. o. 1); äv. med särskild tanke på den stöt som en skytt vilken vid skjutning stöder ett gevär mot kroppen (axeln l. dyl.) erfar ss. en följd av gevärets rekyl: stöta. ReglArméenFl. 1788, s. 97. Kanonen är nära 3 m lång, väger 400 kg och rekylerar över ½ m vid skottlossningen. TT 1944, s. 211. — särsk. i uttr. det rekylerande systemet, sammanfattningen av de delar av ett eldvapen som (vid viss konstruktion av eldvapnet) rekylera (medan andra delar icke delta i rekylen). 2NF 22: 1315 (1915).
3) (numera bl. i vetenskapligt fackspr.) allmännare, om sak: göra en rekyl (se d. o. 2), studsa bakåt l. tillbaka o. d. Solen, remnad, skall i Natten reculera / Vid Bassune-gäll af Dommedagens Tupp. Wadman Saml. 1: 114 (1830). Propellern har svårt för att få stöd i luften, emedan luftpartiklarna äro så lättrörliga, de vika lätt undan eller draga sig tillbaka, de rekylera. VerdS 168: 18 (1910). Bollen (i ett visst bollspel) ser helt oskyldig ut och följer oftast regelbundna banor, men den kan också träffa snett och rekylera i oväntad riktning. Rogberg Två 138 (1929).
Avledn.: REKYLERBAR, adj. (mera tillf.) skjutk. till II 2: som kan rekylera. 2NF 22: 1316 (1915).
Spoiler title
Spoiler content