SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REMARKERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. -quer-, -qver-)
Etymologi
[jfr t. remarquieren, eng. remark; av fr. remarquer, ånyo märka, märka, observera m. m., i ä. fr. äv.: utmärka, av re- (se RE-) o. marquer (se MARKERA). — Jfr REMARK, REMARKABEL]
(†)
1) utmärka o. d. Pfeiffer (1837).
2) observera l. iakttaga l. lägga märke till l. fästa sig vid (ngt). Den tapperheet och oförskrächte mod, som vij af åtskillige teckn hoos Eders Kl. M:t remarquerat hafva. RARP 12: 180 (1675). (Ätte-)högar (i Skåne) finnas till 20 à 30 tillsamman på en liten trakt, och är at remarquera, det de gemenligen hafva sin stamhög vid ena ändan. Schück VittA 4: 433 (i handl. fr. 1741). Geijer I. 8: 183 (1838). Ekbohrn (1904).
3) göra uppmärksam på l. påpeka l. framhålla (ngt); anmärka (se d. o. 3); äv. med avs. på ngt klandervärt (jfr 4 o. ANMÄRKA 3 a). Ett .. (den danske kanslerns) vitium moste jagh remarquere: När han repeteradhe sin Konungz titell uthi Konungens närvaru, glömde han thet ordet Götes. OxBr. 10: 191 (1617); jfr 4. FörarbSvLag 7: 27 (1696). Jag kan icke afhålla mig ifrån at remarquera sanningen af denna reflexion. Kellgren (SVS) 4: 320 (1783). Remarkera .. (dvs.) anmärka. Ekbohrn (1904); jfr 4. särsk. övergående i bet.: anteckna l. anföra l. annotera (ngt); jfr ANMÄRKA 5. Under hele desse 3 miler sågo wij hwarken någon by eller någon menniska. Jmedlertid war något annat, som bör remarqveras. Nembligen (färdvägens sträckning o. d.). Norrl. 10: 35 (i handl. fr. 1715).
4) anmärka (se d. o. 4); framställa anmärkning (se d. o. 3) l. erinran mot (ngt); stundom svårt att skilja från 3. 2RARP 2: 391 (1723). RiksRådet Wallwijks förklaring (på den gjorda anmärkningen) på 3 a 4 ark, detaillerar mera än remarquerat blifvit. HSH 16: 225 (1769).
Spoiler title
Spoiler content