[jfr t. remarquieren, eng. remark; av fr. remarquer, ånyo märka, märka, observera m. m., i ä. fr. äv.: utmärka, av re- (se RE-) o. marquer (se MARKERA). — Jfr REMARK,REMARKABEL]
2) observera l. iakttaga l. lägga märke till l. fästa sig vid (ngt). Den tapperheet och oförskrächte mod, som vij af åtskillige teckn hoos Eders Kl. M:t remarquerat hafva. RARP 12: 180(1675). (Ätte-)högar (i Skåne) finnas till 20 à 30 tillsamman på en liten trakt, och är at remarquera, det de gemenligen hafva sin stamhög vid ena ändan. Schück VittA 4: 433(i handl. fr. 1741). Geijer I. 8: 183(1838). Ekbohrn(1904).
3) göra uppmärksam på l. påpeka l. framhålla (ngt); anmärka (se d. o. 3); äv. med avs. på ngt klandervärt (jfr 4 o. ANMÄRKA 3 a). Ett .. (den danske kanslerns) vitium moste jagh remarquere: När han repeteradhe sin Konungz titell uthi Konungens närvaru, glömde han thet ordet Götes. OxBr. 10: 191(1617); jfr 4. FörarbSvLag 7: 27(1696). Jag kan icke afhålla mig ifrån at remarquera sanningen af denna reflexion. Kellgren (SVS) 4: 320(1783). Remarkera .. (dvs.) anmärka. Ekbohrn(1904); jfr 4. särsk. övergående i bet.: anteckna l. anföra l. annotera (ngt); jfr ANMÄRKA 5. Under hele desse 3 miler sågo wij hwarken någon by eller någon menniska. Jmedlertid war något annat, som bör remarqveras. Nembligen (färdvägens sträckning o. d.). Norrl. 10: 35(i handl. fr. 1715).
4) anmärka (se d. o. 4); framställa anmärkning (se d. o. 3) l. erinran mot (ngt); stundom svårt att skilja från 3. 2RARP 2: 391(1723). RiksRådet Wallwijks förklaring (på den gjorda anmärkningen) på 3 a 4 ark, detaillerar mera än remarquerat blifvit. HSH 16: 225(1769).
