REMIS remi4s, sbst.2, r. l. f. (VDAkt. 1651, nr 89, osv.) ((†) n. Cavallin Herdam. 2: 244(i handl. fr. 1688; i bet. 5)); best. -en; pl. -er; äv. REMISE remi4s l. med mer l. mindre fr. uttal, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. (i bet. 3) REMISS, sbst.2, r. l. f. l. m.; pl. -er.
Ordformer
(remis (-mijs) 1651 osv. remise c. 1780—1952. remiss 1791 (: Vagnsremisser)—1896 (: remiss- och kraftstationsspår))
Etymologi
[jfr t. remise; av fr. remise, efterskänkande, eftergift, återställande, rum där vagnar ställas undan, vagnslider, översändande av pängar m. m., etymologiskt identiskt med it. rimessa (se REMISS, sbst.3). — Jfr REMI]
1) (†) eftergift; i uttr. giva en remis, göra en eftergift. VDAkt. 1651, nr 89.
2) fäkt. återförande av vapenspetsen i linjen under kvarblivande i utfallsställning (särsk. efter en ofullständig parad l. vid sammansatt ripost av motståndaren); ofta: enkelt omedelbart anfall företaget efter ett föregående anfall utan återtagande av armen i gardställning, upprepad stöt, efterstöt (se d. o. b). SAOB E 244(1919). Hellsten Florettf. 110(1922). NFSportlex. 3: 548(1940).
4) (i fackspr.) naturligt l. konstgjort skydd för jaktvilt (t. ex. för rapphöns, fasaner), bestående av busksnår l. rishög l. uppfört av ris o. vass o. d. (ofta i förening med fodringsplats); äv. om stall l. skjul (i fria marken l. i djurpark o. d.) där djur(en) kunna söka skydd (o. erhålla foder). Ström Skogsh. 22(1830; om tyskd förh.). Ekbohrn(1868). I två remiser på samma fält höllo två (rapphöns)-kullar till. Rosenberg Uvberg. 166(1937).
5) (†) remiss (se REMISS, sbst.3 3 b α). Edert underdåniga swar uppå wårt nådige remijs för .. (N. N.) wid desz gjorde ansökning om Torps pastorat. Cavallin Herdam. 2: 244(i handl. fr. 1688).
Ssg: (3) REMIS-SPÅR. [jfr d. remisespor] (†) för spårvagnar avsett förbindelsespår mellan trafikerad linje o. vagnhall. SDS 1896, nr 75, s. 2.
