REMINISCERA -e4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr eng. reminisce; sannol. bildat till REMINISCENS; jfr äv. lat. reminisci, i senlat. äv. reminiscere]
1) (numera knappast br.) återkalla (ngt) i minnet; äv.: ur minnet berätta l. skildra (ngt). (Han) började .. reminiscera Bretagnes kuster, seglingar på Atlanten (m. m.). Strindberg Hafsb. 157 (1890). Cannelin (1921).
2) (†) om författare: låta reminiscenser (se REMINISCENS a) l. oavsiktliga lån (från ngn) komma till synes, förete reminiscenser. Här tycks författaren reminiscera från de nyare Fransyska roman-författarne. Kullberg Mem. 1: 22 (1835).
