[sv. dial. remme, rimme, rämme, reemm, m., stöd mellan banken o. nosen på (l. långträ i) kälke l. släde, sidostam av spjälvärk (i höhäck), spjälhäck l. vagnshäck, liten vagnsstege m. m.; jfr d. dial. o. ä. d. remme, remstycke, d. (dial.) rimme, vall l. rygg av jord l. sand o. d., nor. dial. rime, m., isl. rimi, m., båda med bet.: långsträckt höjd, jordrygg; till (roten i) REM, sbst.2]
