SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REMONTÖR, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. remonteur; av fr. remonteur, till remonter (se REMONTERA)]
(†)
1) motsv. REMONTERA 2: man som ånyo monterar ngt. Slutligen komma .. (urboetterna, sedan de blivit utsirade och polerade) tillbaka till remontören, hvilken nu för sista gången insätter det åter hopfogade (ur-)verket. UB 6: 245 (1874). WoJ (1891).
2) motsv. REMONTERA 3: man (officer) som uppköper hästar för krigsmaktens behov, remontuppköpare. KrigVAH 1822, s. 58. En svensk remontör .. väntas .. till Petersburg för att uppköpa hästar. SD(L) 1901, nr 181, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content