SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
RENING re3niŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. rening; avledn. av REN, adj. 5 a, b, l. RENA, v.1 5. Jfr RENA, sbst.]
(i vissa trakter)
1) isfri ränna l. öppning i en i övrigt isbelagd vattensamling, vak. Svederus Jagt 136 (1831). Ännu endast 14 dagar före Midsommar låg isen (omkring Öland) .. till den mängd att på flera ställen ingen rening var synlig. VexjöBl. 1838, nr 25, s. 3. Ymer 1920, s. 109.
2) från grund o. d. fri ränna i ett farvatten. Ute i ”reningen” eller segelrännan, där makrillstimmen bruka stryka fram. GHT 1892, nr 168 B.
Spoiler title
Spoiler content