RENTRÉ raŋtre4 l. med fr. uttal, r. l. f.; best. -n, äv. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. rentrée, till rentrer, återinträda, av re- (se RE-) o. entrer, inträda (jfr ENTRÉ). — Jfr RE-ENTRÉ]
förhållandet att ngn återinträder l. kommer tillbaka o. d., återinträde, återkomst; särsk. betecknande dels att ngn efter en viss tids frånvaro åter börjar spela i en viss teaterpjäs l. på en viss teater o. d., dels (oeg. l. bildl.) att en sak l. företeelse (särsk. ett mod som en tid varit ur bruk) återkommer. Göra sin rentré. Vid de Broens rentrée på Theatern. Kellgren (SVS) 6: 292 (1790). Roulémodellen (har) i höst gjort en uppmärksammad rentrée på hattmarknaden. DN(A) 1933, nr 301, s. 3.
