RENVERSERA (rang- Ekbohrn(1904)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(rang- 1839. ren- 1680—1888)
Etymologi
[jfr t. renversieren, ä. eng. renverse; av fr. renverser, av re- (se RE-) o. enverser, vända om, av ett vulgärlat. inversare, till stammen i lat. inversus, p. pf. av invertere (se INVERTERA)]
(†)
1) vända (ngt) upp o. ned l. bakfram; komma (ngt) att löpa l. gå o. d. i motsatt riktning; vända. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 79(1836). Här (må) nämnas, huru bilden uti så kallade terrestra tuber vändes om (renverseras). JernkA 1839, s. 209. Genom bruket av korta smala bindor undvikes .. den vid koniskt formade delar nödvändiga renverseringen. Hygiea 1856, s. 592.Ekbohrn(1904).
2) kasta överända, slå ned o. d. Någre .. esqvadroner, som slöto flygelen, blefwe renverserade. Spegel Dagb. 79(1680). Ekbohrn(1904).
