REOL reå4l, sbst.2, förr äv. RIOL l. REAL, sbst.6, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(real 1638. reol 1838 osv. riol 1661—1901)
Etymologi
[jfr d. reol; av lt. riole, rijol, motsv. t. regal (se REGAL, sbst.2)]
hylla (bestående av ett antal hyllbräder anbragta mellan gavelstöd); förr särsk. om sådan hylla för handelsartiklar o. d. (i en affärslokal); numera bl. om bok- l. dokumenthylla o. d. SthmStadsord. 1: 68 (1638). (De främmande handelsmännen) få ej bruka Hyllor eller rioler; utan hwar hafwe sit Gods uti sit ställe wackert uplagt, så at han kan det beqwämligen framtaga. PH 1: 288 (1720). Då såg han en herre resa sig, taga en bok ur en reol och åter sätta sig. Blomberg LandLåg. 190 (1930). — jfr BOK-REOL.
