REPASSERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. repassieren, eng. repass; av fr. repasser, av re- (se RE-) o. passer (se PASSERA). — Jfr REPASS]
(†)
1) passera l. fara igenom ngt på återvägen l. vid återvändandet; tåga l. färdas tillbaka; ofta i förb. med passera, särsk. i uttr. passera och repassera, sammanfattande, om tågande l. färd fram o. tillbaka. AOxenstierna 7: 523 (1632). Skall man och begära aff Storfursten, att han ville dhe Chrimische Gesandter genom sine store land och herskaper fritt och säkert repassera låtha. RP 3: 112 (1633). At honom må efterlåtas fritt och obehindrad passera och repassera. Biurman Brefst. 47 (1729). Knapt hafva 50 skepp passerat och repasserat för 1786 igenom (Eider-)kanalen. HH XXXII. 1: 229 (1786). Ekbohrn (1904).
2) tukta l. dyl. Nu deremot ha mina Malcontanta upsyner och continuella Menacer så repasserat och tamt honom, at han (osv.). Dalin Arg. 1: 281 (1733, 1754).
