REPETITORIUM -tω4rium l. —302, n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. repetitorium; bildat till REPETERA (l. lat. repetere) med samma stambildning som i REPETITOR]
1) föreläsning l. undervisningstimme l. kurs varvid på nytt (kortfattat, översiktligt) gås igenom vad som vid föregående undervisning meddelats l. lärts l. lästs; repetitionskurs. Schück (1854). 2SvUppslB (1952).
2) kort (skriftlig) sammanfattning av framställningen av ett visst ämne l. en viss lärokurs o. d.; lärobok innehållande en kort sammanfattning av en viss lärokurs (särsk. avsedd för användning vid repetition), kompendium. BerRevElLärov. 1832, s. 35. (R. Seebergs ”Grundriss der Dogmatik”) låter med fördel läsa sig som förberedelse till eller som repetitorium av detta verk (dvs. hans stora värk ”Christliche Dogmatik”). SvTeolKv. 1933, s. 70. —
