SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REPETITORISK re1petitω4risk l. rep1-, l. repet1- l. repe1t-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[till REPETITOR]
1) (i vetenskapligt fackspr.) som utgör l. har karaktären av en upprepning, som upprepar sig, som sker på nytt l. upprepade gånger. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 10. (Gåendets) mycket oklara, rytmiskt repetitoriska beskaffenhet. Verd. 1891, s. 107. SvGymnFBok 25: 90 (1935).
2) som har karaktären av l. utgör en repetition l. repetitioner.
a) motsv. REPETITION 3. Med blott en veckotimmes undervisning (spolieras) möjligheten till repetitorisk sammanfattning av ämnet. TSvLärov. 1941, s. 93. Därs. 1951, s. 260.
b) motsv. REPETITION 5. Ett skickligt och träget repetitoriskt dirigentarbete. Samuelsson HALärovUpps. 526 (1952).
Spoiler title
Spoiler content