SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
REPORTER repå4rter l. -por4t-, m.||ig.; best. -n; pl. = l. -s, äv. -trar, best. -erna, äv. -trarna.
Etymologi
[jfr t. reporter; av eng. reporter, till report (se REPORTERA)]
person (journalist) som har till uppgift att (gm att uppsöka platsen för händelser l. företeelser med ett visst nyhetsvärde l. på annat sätt, t. ex. gm intervjuer, skaffa sig mer l. mindre direkt förstahandskännedom därom) insamla nyhetsstoff l. att göra referat från möten l. sällskapliga l. idrottsliga evenemang o. d. för pressen l. radion l. televisionen l. filmen, person (journalist) som gör reportage; jfr NOTIS-JÄGARE, REFERENT 1. Tidningens flygande reporter. Blanche Portr. 80 (1886, 1889). Knappt hade vi slagit oss ned vid ett undanskymt bord på Continental, innan reportrar från tidningarna började falla över oss. FinT 1932, 1: 234. Det var hösten -46 som Åke Falck kom till Radiotjänst .. Han tjänstgjorde som hallåman, eko-redaktör och reporter. VeckoJ 1957, nr 2, s. 19. — jfr KRIGS-, KRIMINAL-, RADIO-, TIDNINGS-REPORTER m. fl.
Ssgr: REPORTER-AVDELNING~020. reportageavdelning. Östergren (1936).
-BRAGD. reportagebragd. SAOL (1900). Sylwan ModPress. 87 (1906).
-STAB. stab l. uppsättning av reporter (t. ex. på en tidningsredaktion). IdrBl. 1935, nr 154, s. 12.
-STIL. reportagestil. Östergren (1936).
-YRKE. Östergren (1936).
Avledn.: REPORTERSKAP, n. (föga br.) förhållandet att vara l. arbeta ss. reporter, en reporters yrke l. dyl. Hirn Johnson Boswell 46 (1922). Östergren (1936).
Spoiler title
Spoiler content