REPUSSERA rep1use4ra l. re1-, l. -ɯs-, i Sveal. äv. -e3ra2, l. REPOUSSERA rep1ωse4ra osv., v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-pous- 1708—1809. -pouss- 1628 osv. -pus- 1708. -puss- 1671 osv.)
Etymologi
[jfr t. repoussieren; av fr. repousser, av re- (se RE-) o. pousser (se PUSSERA, v.1); etymologiskt identiskt med REPULSERA]
1) (†) driva l. kasta tillbaka (truppstyrka, anfall o. d.), tvinga (ngn) att vika. Gustaf II Adolf 517 (1628). Gyllenlöw .. repousserade sal. Öfwersten Drake med 200 à 300 man af Adelsfanan. Spegel Dagb. 24 (1680). Ryssarne hafva nu ingen framgång emot oss: de äro repouserade i Norrland. HH XXVII. 2: 98 (1809). Ekbohrn (1904). särsk. i utvidgad anv.
a) [jfr fr. repousser la force par la force] i uttr. repussera våld med våld, möta våld med våld. Stiernman Com. 3: 597 (1667).
b) med avs. på förslag o. d.: avvisa, avslå, förkasta. (De svenska kommissarierna) repusserade alla Ryssarnes oskälige tilbudh om gräntzlägningen. Widekindi KrijgH 933 (1671).
3) (föga br.) konst. (avsiktligt) vara återhållsam i fråga om färg o. linjeskärpa i vissa partier (i sht bakgrunden) av en målning i avsikt att (starkare) framhäva andra partier (i sht förgrunden). 2NF (1915). 2SvUppslB (1952).
