SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
RESE re3se2, förr äv. RISE l. RES, sbst.3, om person m., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar (OPetri Kr. 5 (c. 1540) osv.) ((†) -er 5Mos. 2: 20 (Bib. 1541), Pfeiffer (1837: Riser)).
Ordformer
(rees c. 16701678. reesz 16711672. resar (rees-), pl. c. 1540 osv. rese (rees-) 1536 (: resa, oblik form), 1541 osv. ressar, pl. c. 1712. rise (r(i)js-) 16851712 (: bergrise). riser, pl. 1837)
Etymologi
[fsv. risi, motsv. fd. reessæ, risæ m. m. (d. rise), isl. risi; jfr mlt. rese, mnl. rese (holl. reus) samt fht. risi, riso (t. riese); av omstritt urspr.; möjl. i avljudsförhållande till RISA, höja sig, stiga (upp), l. tidig ombildning (med anslutning till RISA, höja sig, stiga (upp)) av ett med wr- börjande ord (jfr fornlågfrankiska wrisil, jätte, fsax. wrisilīk, jättelik, möjl. rotbesläktat med gr. ῥίον, bärgstopp, udde); formen rise torde i nysv. vara lånad fr. isl.; formen res möjl. uppkommen gm utlösning ur pl. resar. — Jfr RESARE, sbst.3]
(ålderdomligt, i sht i vitter stil) jätte.
1) = JÄTTE 1. Them som tyranniske woro, och giorde allom offuerwold och orett .., kallade .. (våra förfäder) Jettar, Reesar, Troll och annat sådana. OPetri Kr. 5 (c. 1540); jfr 2. Foordomdags, tå the hoghmodighe Reser förgiorde wordo. Vish. 14: 6 (Bib. 1541; Luther: Riesen). Här i Landet ära många märkeliga Monumenter af Resar och deras vpsatte offantlige stenar. Schück VittA 2: 398 (i handl. fr. 1681). Jätten Fröse .. med sina 3 söner, som äfven varit resar. NorrlS 1—6: 99 (1798). Han är lång som en rese. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 44 (1868). FoF 1930, s. 11. jfr BÄRG-, HALV-RESE.
2) = JÄTTE 2. (David) slogh .. en Resa j hiel. Syr. 47: 4 (öv. 1536; Luther: den Risen; om Goliat). Här (i Halle) syntesz en rese, en bonda son, födder i Eiszleben. Bolinus Dagb. 31 (1668). Hwar är nu Rhodis Reesz (dvs. kolossen på Rhodos). Lucidor (SVS) 149 (1671). Resarna bland djuren. Leopold 2: 169 (1815). Frey 1841, s. 38 (om växter). Fadern .. var en rese ej i växten men i kraften. MinnGPrästh. 1: 16 (1924). Till växten var Klerk en rese. Nilsson HistFärs 12 (1940). särsk.
a) = JÄTTE 2 a. Trädens resar. Fahlcrantz 1: 80 (1846, 1863). Höijer Martin 87 (1950).
b) = JÄTTE 2 b. Sätherberg Dikt. 209 (1854, 1862). Resen bland dessa berg är Romsdalshorn. VRydberg (1858) hos Warburg Rydbg 1: 337. jfr BÄRG-RESE.
c) = JÄTTE 2 d slutet. Du, vårt älskade Finska fosterland, som i resens armar slumrar en okänd framtid till möte! Topelius Dagb. 3: 232 (1837).
d) om person som med tanke på andliga egenskaper (t. ex. begåvning, lärdom, mod) l. makt o. d. ter sig stor l. dominerande l. överväldigande o. d. (jfr JÄTTE 2 e); äv. om andeväsen l. (personifierad) egenskap l. (allmännare) om ngt abstrakt som tänkes ss. mer l. mindre jättelik(t). En Rese icke må förachta Dwärgens skäl: / Hwad af förnufft har smak, man eij må hastigt jäfwa. Rydelius Vitt. 109 (1716); jfr 1. Nicander GSann. 29 (1766). Spädt och skygdt i begynnelsen, snart det (dvs. ryktet) höjes till rese. Adlerbeth Æn. 85 (1804). Det rätta, det goda är födt till strid, / och dess fiende kan ingen fälla. / Och quäfdes ej Resen högt i sky / på jorden växer hans styrka ny. Tegnér (WB) 2: 10 (c. 1808). Och dvergalåten tystnar / mot resen efterhand. Därs. 3: 68 (1818; om K. XII). Ferlin Goggl. 28 (1938).
Ssgr (i allm. till 1; ålderdomligt, i sht i vitter stil): A (†): RES-HÖG, -LIK, se C.
B (†): (1, 2) RESA-HEM, n. (†) eg.: hem(land) för jättar; anträffat bl. om Patagonien i Sydamerika, som enligt äldre reseskildringar beboddes av människor av jättelik växt. Dahlstierna (SVS) 114 (1698).
-STEN, se resa, v.2 ssgr.
-ÄTT, se C.
C: (1, 2) RESE-BENRANGEL~020. särsk. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. uppfattningar) till 1, om benrangel i forngrav (”jättegrav”). NWettersten (1762) i 3SAH 28: 288. —
-HÖG, r. l. m. (res- 1726. rese- c. 1730) (numera bl. ngn gg tillf.) = jätte-hög, sbst. Broman Glys. 1: 47 (1726). Därs. 2: 296 (c. 1730).
-KRIG. (numera bl. ngn gg tillf.) = jätte-krig 1. Linc. (1640). Wollimhaus Ind. (1652).
-LIK, adj. (res- 17431833. rese- 1756 osv.) (numera bl. mera tillf.) jättelik. Jotanhem, kallades fordom hela Sveriget af sina reslika Inbyggare. Mörk Ad. 1: 166 (1743). De reselika askarna och alarna. Törneros Brev 1: 158 (1825; uppl. 1925).
(2) -SKÖLDPADDA. [efter t. riesenschildkröte] (†) = jätte-sköldpadda 1. Oldendorp 1: 55 (1786).
-SLÄKT. = jätte-släkt 1. UVTF 12: 59 (1875).
-SLÄKTE. = -släkt. Reenhielm ThViik. 3 (1680).
-STEN, se resa, v.2 ssgr.
-ÄTT. (resa- 1873. rese- 1812 osv.) jfr -släkt; äv. bildl. Ondskans rese-ätt. Geijer Skald. 57 (1812, 1835).
Avledn.: RESINNA, f. [jfr t. riesin] (†) till 1: jättinna, jättekvinna. Lind (1738). Möller (1755).
Spoiler title