publicerad: 1957
RESIDENT res1idän4t l. re1-, sbst.2, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. Den lat. pl.-formen residentes förekommer (i bet. 4) hos Schmedeman Just. 1567 (1700).
Etymologi
[jfr t. o. eng. resident, fr. résident; ytterst av lat. residens (gen. -entis), p. pr. av residere (se RESIDERA)]
1) (numera bl. tillf.) person som residerar (se RESIDERA 1, 1 a) ngnstädes. Residenten Fagerheim .. (flyttade in) på sågverksresidenset Fyrkomsfors. NordRevy 1895, s. 615 (om sågvärksdisponent). — särsk. [efter amerik. eng. old residenter] i uttr. gammal resident, gammal kolonist. Jag (har) hört gamla residenter i detta land (dvs. Chile) säga, att det är ingenting i denna verlden de frukta så mycket (som jordbävningar). Gosselman Sjöm. 1: 177 (1839).
2) (om äldre l. utländska förh.) benämning på en vid ett främmande hov l. i en främmande huvudstad o. d. residerande l. bosatt (diplomatisk) representant för en stat; äv. i inskränktare anv., om beskickningschef i tredje rangklassen (i rang efter minister); ministerresident (se d. o. 1); förr äv. bildl. HT 1920, s. 106 (1625). General Staternes .. här warande publique Minister och Resident. SthmStadsord. 1: 266 (1678). Satan har vti wårt egit Hierta sittiandes sin Resident och Ståthållare, Then gamble Adam. Runius (SVS) 1: 142 (1699). Vid Kejserliga hofvet i Wien är Höpkens bror svensk Resident. Crusenstolpe Tess. 5: 205 (1849). Resident .. (dvs.) Diplomatiskt sändebud af tredje rang. Sundén (1888). Staf PolisvSthm 51 (1950; om ä. förh.). — jfr MINISTER-RESIDENT. — särsk.
a) (om utländska förh., i sht förr) benämning på den högste europeiske ämbetsmannen (representerande en europeisk stat l. ett europeiskt statsöverhuvud) i vissa infödingsstater l. kolonier l. i en provins inom koloni; särsk. (förr) om sådan ämbetsman i förutvarande Brittiska Indien l. förutvarande Nederländska Indien. Sparrman Resa 1: 1 (1783). (Madagaskars) utrikesärenden skulle kontrolleras af en fransk resident i hufvudstaden med militärisk eskort. 2NF 17: 398 (1912). Därs. 27: 704 (1918; i Nederländska Indien). Varje särskild malajstat regeras av en sultan, vilken har en brittisk resident vid sin sida som närmaste rådgivare och som i själva verket är den styrande. Adelborg BlåHav 118 (1934).
b) (om utländska förh.) benämning på den högste representanten för en stormakt i en stat l. ett område som utgör ett protektorat under stormakten i fråga. Östergren (1936). Tunis blev ett franskt protektorat, styrt av en fransk ”resident” och med den inhemske regenten (beyen) som skenhärskare. Almquist VärldH 8: 366 (1938). Inom några protektorat under Storbritannien, t. ex. Brunei, benämnes den brittiske styresmannen .. resident. 2SvUppslB 23: 1200 (1952). jfr: En fransk generalresident (i Annam). 2NF 1: 1077 (1903).
3) (†) om befullmäktigat ombud o. d. som bor på en viss plats för att där bevaka sin uppdragsgivares intressen o. d. Om någon Furste, Respublik, Land, Stadh eller Compagnie insatte (i Söderkompaniet) een Summa om Femhundrade Tusende Daler, the skole hafwa macht at förordna en egen Fullmächtig och Resident. Stiernman Com. 1: 945 (1626).
4) (†) motsv. RESIDERA 4: domstolsledamot som (är tillstädes o.) tjänstgör vid en domstol (särsk. mellan de ordinarie sessionerna); jfr RESIDENS 3. RP 26/6 1660, 33 A: 85 a. Schmedeman Just. 1222 (1688). ÅgerupArk. Brev 5/7 1754.
Ssgr (till 2; om äldre l. utländska förh., numera bl. tillf.): A: RESIDENT-LÖN. (-dente- 1727. -dents- 1655—1727) jfr lön, sbst.1 2. RP 16: 254 (1655). —
-PLATS. jfr plats, sbst.1 7 b. Rudbeck har i ett .. bref till kanslern .. rekommenderat Sundel till en residentplats i utlandet. Annerstedt UUH II. 2: 73 (1909).
B (†): RESIDENTE-FOT. i uttr. sätta ngn på residentefot, göra l. utnämna ngn till resident. (Vid 1723 års riksdag) togs den resolution, at Ministrerne skulle sättias på Residentefot. 2RARP 5: 226 (1727). —
-LÖN, se A.
C: RESIDENTS-LÖN, se A. —
-TRAKTAMENTE. till en resident utgående traktamente. 2RA 3: 606 (1917; i referat av handl. fr. 1734).
Avledn.: RESIDENTSKA, f. (†) till 2: residents hustru l. änka. FoU 21: 43 (1715). KKD 8: 128 (1734). —
RESIDENTSKAP, n. [jfr d. residentskab, holl. residentschap, t. residentschaft, eng. residentship]
1) (tillf.) till 1; om ”resident” (se resident, sbst.2 1) o. hans familj. NordRevy 1895, s. 617 (om disponentfamilj).
2) (†) abstr., till 2: förhållandet att vara l. tjänstgöra ss. resident; äv. konkretare: tjänst l. befattning ss. resident. Om residentskaperne i Hamburg eller Frankfurt blefvo löse. Bark Bref 2: 151 (1706). (Den svenske prästen i Lissabon) får ther ett rikt vnderholl, begärande ifrå Sverige alssingen lön för Residentskapet. Swedberg Lefv. 270 (i handl. fr. 1721). Nordforss (1805).
3) (förr) till 2 a: benämning på vart o. ett av ett antal områden i förutvarande Nederländska Indien, som styrdes av en nederländsk ämbetsman med titeln resident. Hildebrand Hellwald 2: 678 (1878). Residentskapet Syd- och Öst-Borneo. 2NF 21: 226 (1914). 2SvUppslB 23: 1200 (1952).
Spoiler title
Spoiler content